Det var ett litet fall framåt igår i alla fall. Jag hade som minikrav, minimimål eller kalla det realistiskt mål att bli bland de 30. Och det klarade jag ju. Visst är min ambition betydligt högre, men jag tycker ändå det är bättre att se till där man är och att det är en bonus om det går bättre. Går man ut med ambitionen att blir topp 10 när känslan inte signalerar det, är det lätt att luften går ur en ganska snart när tiderna säger något annat. Jag behöver säga till mig själv att det går bra under loppet och det gör jag mer om målen är rimliga.

Det är ju en bana med stor fördel om man har turen att få en rygg under något parti. Tyvärr fick jag ingen sådan idag utan tuffade på i mitt eget tempo runt hela banan. Jag höll en jämn fart och blev 29a. Jag är inte missnöjd. Jag är inte nöjd. Men jag tycker att jag gjorde det helt ok.
Det är frustrerande att inte riktigt hitta formen. Men det har ju liksom hänt förr. Speciellt den här tiden på året. Jag är sällan i toppform den här tiden. Det har sällan känts riktigt bra här i Davos.

Känslan är att jag behöver tävla mer, men också träna mindre, massageas mer och skapa mer luckor i min vardag. Samla både fysiskt och mentalt överskott som jag inte riktigt haft.

Häromdagen förde jag en även en liten diskussion angående kommande helgs nedkortade distanser i La Cluzac. Där damernas lopp egentligen utan anledning är nedkortat från 15km till 10km.
Läs mer gärna här och här.

svtdavos