Det blev en liten diskussion på både blogg, i media och sociala medier angående helgens förkortade distanser i världscupen, efter mitt inlägg i förra veckan. Och även om mitt uppslag då inte explicit handlade om varför damer tävlar på så mycket kortare distanser, utan om varför damernas distans var tvungen att KORTAS NER JUST I DENNA TÄVLING,
leder ju diskussionen obönhörligen vidare även till detta ämne.
Det vill säga Varför damerna överhuvudtaget ska tävla på kortare distanser än herrar.
Damer tävlar många gånger bara hälften av herrarnas sträcka.
Betyder det att vi alltså bara okar hälften så långt?

I senaste numret av Vasalöparen som kom ut i början av december har jag även med en krönika i detta ämne och vilka konsekvenser det får. Mer om saken finns även i boken, i mitt kapitel ”Att skilja på män och kvinnor”.

vasalop3

Från aktuellt nr i Vasalöparen.

Många håller förstås med om att distanserna borde vara mer likvärdiga.
Att det som nu i Davos känns rätt märkligt att damerna kör 15 km samtidigt som herrarna åker 30km.

Halva sträckan är nämligen rätt MYCKET mindre.
Hur är det ens möjligt att det fortfarande förhåller sig så? Känns det inte lite passé?

Svaret på frågan är nog som vanligt.
Det har alltid varit så. Alltså fortsätter det likadant. Traditioner är svåra att förändra.
Åtminstone när det handlar om sådana här saker.

Kanske är det också därför som få reagerar. Eller kanske ens vill förändra.
Många frågar mig vad de andra damerna tycker.
Och ärligt talat vet jag inte säkert.
De flesta damer finner sig nog eller är nöjda som det är.
Kanske vill man inte ändra på något som man har vant sig vid. Något som man alltid har tränat på.
Vissa beroende på att de är bättre på kortare distans.
Eller för att man inte tror att det är något som går att förändra.

Jag tycker personligen att det är märkligt att diskussionen inte förs.
15 km för damer och 30 km för herrar är 2 fysiologiskt olika saker.
Och hur kan man förklara att vi ska tävla utifrån två olika kravprofiler?

Fram till 70-talet fick damer inte tävla längre än 800m i löpning.
Omständigheter som känns förlegade idag. Precis som vi kanske kommer se på detta i framtiden.
Men jag tycker vi måste tänka ett steg längre.
På vilka signaler det skapar. Till elitdamer, unga tjejer och kvinnliga motionärer.

”Ni är kvinnor. Alltså orkar ni bara hälften så långt.”
När tjejer är 17 år får de fortsätta tävla på 5 km, medan deras jämnåriga killar ska dubblera.
Hur ska unga tjejer då tro att de är kapabla att träna lika mycket som killar?
Hur ska kvinnliga motionärer tro att de ska orka 90 km i Vasaloppet?

Separeringen av tävlingsdistanser ger konsekvenser i flera led.

Visst kan det inom vissa idrotter finnas en poäng i att anpassa damernas tävling på grund av våra något sämre fysiska förutsättningar.
Lättare kula, mindre mål eller mindre spelplan och så vidare.
Kanske kan man inom längdskidåkning tänka sig att vi skulle ha likvärdiga åktider för damer och herrar istället för att tävla på samma distans. Kanske behöver vi inte åka exakt lika långt.
MEN som det är nu skiljer det alldeles för mycket.

Som att damer skulle springa 50 meter när herrarna springer 100m i löpning, eller halvmaraton när herrarna springer marathon.
Hur hade det varit?

Sedan något år tillbaks kör faktiskt Älvdalens IF samma distanser för damer och herrar i både senior och juniorklass i Björnjakten (som gick nu i helgen). Ett föregångsexempel de är ganska ensamma om, men som fler arrangörer borde ta efter.
Så länge det inte är mästerskap får ju faktiskt arrangörerna själva bestämma.
Det skulle vara kul om det blev fler som gjorde likadant.