Det blev två lopp för min del i Bruksvallarna, 10km fritt på fredagen & sprint på söndagen. Det är alltid väldigt spännande att se var formen ligger, man mår nästan dåligt flera dagar i förväg för att det är sån blandning av känslor; nervös, förväntansfull, taggad, ångest osv… Så fort man tänker på hur det ska gå, så höjs pulsen med 10 slag. Men taktiken är att alltid densamma, tänk så lite som möjligt på tävlingarna. Gör så mycket annat som möjligt istället, se film, Youtube, spela spel eller liknande.

10 KM FRISTIL 

 I fredags drog det iallafall igång!  Säsongens första tävling blev 10km fristil på en ganska lätt bana. Om det ens var 10km, är tvivelaktigt med en åktid på bara 20min. Men ju lättare och kortare desto bättre för mig! Känslan och formen under loppet var långt över förväntan, och jag fick verkligen köra skiten ur mig. Trodde jag öppnande kontrollerat, men låg 4:a i loppet vid 1,5km och 8:a efter första varvet. Det var först ut på andra varvet jag insåg att det nog var lite väl tufft. Krigade ändå på och avslutade starkt. Slutade som 28:a och det är helt klart den bästa premiären jag gjort!

DSC02073

SPRINTEN 


Kval- och kvartsfinal. 

Tack vare fredagens lopp hade jag tron på att det kunde gå bra på sprinten, formen fanns där. Det blev ett mediokert kval, 14:e man och 9:e svensk. Kände att jag hade mycket mer att ge. I min kvartsfinal var det jag, klubbkamraten och ärkerivalen?  Anton Persson, som gjorde ett bra kval som 4:a och polaken Maciej Staręga, som körde VM-semi i Lahti och var 7:a i kvalet. Med var också Gilberto Panisi, en kines, och Gustav Nordström. Det kändes som att det var lite kaos genom hela loppet, och redan innan. Gustav lackade på att det inte gick att stå stilla i starten, så det tog längre tid än vanligt att komma iväg. Och det är hemskt att stå i starten, man vill bara komma iväg. I alla fall,  starten går och kinesen kör som en galning. Det går fort och efter halva loppet kör Gustav fast och ramlar nästan när Anton avancerar. Kinesen blir så stum att han kraschar. Sen blir det spurt, och väl där stämmer allt. Jag är pigg och tekniken sitter och jag går från 3:e till 1:a plats på upploppet. Självförtroendet steg, och jag började tro att final var möjligt.

DSC02872

Foto: Filip Danielsson

Foto: SVT

Semifinal.

I semin skiter det sig direkt i starten. Efter 10meter så åker stavremmen ut helt. Det är inte så att jag bryter staven och loppet är kört där och då. Jag kör på och funderar på att byta stav, men tänker att det kommer ta för långt tid, så jag kör på med den jag har. Det går bra runt stadionområdet, men när farten ökas, så går det inte. Jag är varken trött eller stum, det går bara inte att åka så fort. Jag krigar på till upploppet, i hopp om att det ska gå. Men väl där så ger jag upp. Efter målgång är jag less och besviken. Kroppen kändes bra, och visst är det så att det inte är säkert att jag gått vidare i alla fall. Men både 3:an och 4:an i heatet gick vidare så chansen fanns ju. Var riktigt tungt att inte få chansen att köra om det, en jävla otur helt enkelt. Slutade som 11:a

 IMG_0790

Foto: SVT

Bryt ihop och kom igen då! 

Ja precis, det är bara att bryta ihop och komma igen. Stolpe ut denna gång, det har jag haft förut. Men nån jävla gång ska man ha stolpe in, och så länge man fortsätter köra på så kommer det hända! Efter tävlingarna drog jag och farsan tillbaka till vår stuga i Lofsdalen, perfekt mellanlandning innan vi drar vidare till Idre som ligger 6mil bort. Blir några dagar med att bygga på Attefall stugan och ladda om för nästa helg, då det är Sverige Cup i Idre!

Ha d gött så länge, så hörs vi nästa vecka! :)