Med stora delar av morgongänget i Japan så var det ingen som styrde upp morgonmax-passen och inledningen av veckan var loj. Fick åtminstone till ett pass stakning då jag i Tisdags tog mina nya blå Elpex 2or till och från jobbet. På hemvägen dessutom 5-6 st impulser a 25 stavtag. Skönt att få staka lite och trots att det varit minimalt med rullskidor hittills i år så käner jag mig ända relativt lugn. Har bestämt sagt till mig själv att inte lägga för mycket krut på rullskidorna på denna sidan sommaren med avsikt att komma igång desto hungrigare till hösten.
I onsdags satte vi oss på flyget till Treviso. Sara mamma Eva fyller snart 60 och det skulle firas med några lediga dagar i Italien.
I Torsdags tog vi turen via höga höjder och magiskt utsikt på Passo Rolle ner mot Cavalese där vi skulle bo i nätterna två.
Passo Rolle ca 2000 möh
Efter en njutbar Pasta Carbonara på en välkänd restaurang mitt i byn var det dags för en tur till Predazzo där vi hyrt cyklar. Orättvist att inte min var eldriven men det var väl en plan med det hela. Vi cyklade i härliga Fiemmedalen upp till Moena där vi stannade till för Espresso och Gelato. Kul att cykla lite men brutalt att se all förödelse som en stor naturkatastrof och extremtväder vållade i oktober månad. Stormen gjorde det på stora stora områden inte stod ett träd kvar utan allt hade lagt sig. Förödande att se inte bara att stora naturvärden och skog gått förlorad utan också så grymt frustrerande med den utmanande terräng som det är att röja upp i.
En tur in i Predazzo där Sara och Hanna spurtade mot varandra på sprintrakan där vi brukar se Anton Karlsson, Oskar Kardin och Andreas Nygaard tampas med varandra. Nu får de konkurrens!:)
Stannade till vid stadion Val Di Fiemme och fick skåda denna resultattavla med en massa välkända namn.
Full kadens på Sprintrakan i Predazzo
På fredagen ringde klockan vid 0615 och jag och Sara sprang en morgonrunda upp till Lago och den välkända Val Di Fiemme stadion. Härligt med ett löppass och på vägen ner mot Cavalese la jag in 5 stycken fartökningar på 2 minuter var. Man märker knappt att det går svagt uppför i dalen uppåt och blir alltid lika slagen av hur lätt det går neråt. Efter en högklassig frukost på hotellet toppat med äppelpaj så far vi upp till Passo Lavaze och kollade läget. En grymt fin höghöjdsplatå där vi lagt ett antal träningstimmar då vi två gånger varit ner till området i samband med Marcialonga.
Hanna, Sara, jag, evigt unga Eva och Lina
Snön täckte fortfarande stora delar av området men man kände att det var varmt i backen och ett tydligt vårtecken var alla krokusar som tryckte sig fram genom snön. Vissa faschinerades av detta medan jag var mer intresserad av alla feta skogsmaskiner som stod uppradade över helgen.
På eftermiddagen hade vi bokat tid för forsränning i floden Avisio som rinner genom Fiemmadalen. Eva var supertaggad på detta och syskonen Karlssons nervositet infrö detta gick inte att ta miste på.
Vid foten av Alpe Cermis hoppade vi i våtdräkten och och efter en intruktion av den trevliga guiden gav vi oss av. Bra att han väntade till efter en stund i båten att flodens sträcka dragits om totalt efter det enorma vädret i höstas och att det nu var en ny sträcka att navigera oss fram på. Spännande!
Ett antal lite mer actionfyllda etapper och ett och annat vattenfall på 1-2 meter med kommandot ”all-in-boat” där alla snappt fick kasta sig i båtens durk förhöjde intrycket! Detta var ritkigt kul! Fick också passa på att vid ett ställe där det var djupt klättra upp på ett berg och hoppa i floden. Man hann med att tänka tanken att kommer man nånsin upp till ytan igen eller dras jag nu med ända ner till Gardasjön.
Alla var nöjda med turen och på kvällen hade vi bokat bord på ett litet lokalt köttställe strax ovanför Daiano. Inte den lilla entrecoten som serverades och det smakade grymt bra.
På Lördagen ställde vi klockan lite extra tidigt för att även denna morgon få ut och röra lite på sig. Jag och Sara sprang bort mot Alpe Cermis, den välkända avslutningsbacken i Tour De Ski och tog oss hela vägen från botten på cirka 860 meters höjd upp till karbinbanans tillika målgångsområdet för ”Touren” på drygt 1300 meter över havet. Häftigt att få se hur brant det är i störtloppsbacken och helt makalöst att det går att åka skidor uppför trots alla serpentiner.
Drygt en timma, 8 kilometer och närmare 500 höjdmeter i mina trailskor från Salomon.
Bra grep och skön löpning i mina Salomon. ( Finns såklart på Skistart.com )
Vändpunkten för passet strax ovanför målgångspositionen i Tour De Ski.
Efter frukost så satte vi oss i bilen för att ta oss enr till Gardasjön och under dagen hann vi med både Lemone, Riva Del Garda (läcker surfstad och för stunden hade de en superstor cykelmässa i staden) soch Malcesine på östsidan där vi spenderade eftermiddagen vid stranden.
En grymt kul helg med lagom aktivitetet och program. Än en gång grattis till Eva och att vi fick följa med på födelsedagsresan!
Ingemar och legendaren Franco Nones i hans sportbutik o Molina. Han berättade bland annat om OS-guldmedaljen på 3-milen i Grenoble 1968 samt om Vasaloppet 1969 som hade ledde till det var 13 km kvar. Käkade snö som bränsle de sista milen och det höll inte hela vägen…
I Italien löser man La Gazetta Dello Sport.
Bad i Garda
Totalt sett inga mängder träning denna vecka men man ska ju ha det lite gött ibland också!:)
I veckan tänkte jag putsa till MTBn och kanske framåt helgen försöka få till nått lite längre träningspass.
På Måndag och Onsdag blir det såklart maxstyrka med Jakob som är tillbaka från Japan och mellan det ska jag också försöka få till minst ett rullskidpass. Vi få se…
Leave A Comment