Det här med stafett

Spännande som alltid att köra stafett som igår. Dels för att det händer så mycket. Att man är ett lag som ska göra jobbet och att man aldrig på förhand kan räkna ut hur det ska bli eller vilket utgångsläge man får starta med. Inte förrän dunken kommer i ryggen vet man. Bara det att ha några sekunder att jaga ikapp, att gå i rygg eller vara den som jagar kan bli en väsentlig skillnad vissa gånger.

Jag är nöjd med gårdagens race. Det kändes väldigt mycket bättre att skatea idag mot igår. Skillnaden är naturligtvis inte formen. Den har inte förändrats sedan igår och var säkert hyfsad då med eftersom det gick bra i början. Men att skatea med fräscha eller stumma ben är enormt olika. Jag lärde mig av gårdagen och tog det lugnare i början. Första kilometern gick kanske väl sakta eftersom jag förväntade mig högre fart från både Tyskland och Ryssland. Men sedan jag lagt mig före och kommit in i loppet höjdes också tempot. Jag gick på lagom hårt under första varvet för att kunna öka på andra. Liz Stephen gick starkt uppför men var väl försiktig utför. Nog för att utförskörningarna också var snabba idag, men de mjukades upp och var betydligt behändigare än innan start. Som det verkar har jag tagit in på vissa lag utför. Vilket också känns bra. För nog är det onödigt att tappa tid på sådant. Även om en sådan sak inte säker någon om åkkapacitet, säger det något om att behärska skidåkning och det är ju också viktigt.

Jämför jag med förra veckans femkilometere i Kuusamo är det lite som jag kände och tänkte då. Att jag har lättare för att grisa på och kräma ur det sista med en rygg eller någon att jaga. Jag tycker fem kilometer är svårt att åka själv, men på stafett är det lättare. Det är olika saker att köra stafett och individuellt. Framförallt mentalt.

Lite besvikna över utebliven medalj såklart. En tillfällig dipp i vårt damlag som överlag känns så himla bra och starkt just nu. Men så blir det ibland. Stafett tenderar alltid att svänga brant åt olika håll och nästa gång svänger det åt vårt håll igen. Det tvivlar nog ingen på!

Efter tävlingen reste vi vidare ner till Davos redan i går kväll. Det blev sent innan vi var framme men skönt att komma fram redan igår och få ytterligare en natt på höghöjden. På lördag tävlar vi 15 km Skate med individuell start.

Bästa fansen på plats i lördags.

Bortanför tävlandet i Lillehammer har jag i helgen arrangerat mitt årliga decemberlägret med ÅF-Consult, för fjärde året i rad. I år för första gången i Idre Fjäll istället för Orsa Grönklitt som haft bra snöftillgång att bjuda på. 34 deltagare som jag i helgen råddat över via telefon och kontakt på Skype med teknikinstruktörer på plats. Det verkar ha fungerat väl ut även i år och är väldigt kul att få fortsätta att organisera, trots att det ju blir svårt att hinna medverka på plats som det är nu när jag tävlar. Jag började ju framförallt att köra dessa läger vintern för tre år sedan då jag var gravid, och sedan har jag fortsatt med vissa läger även om jag nu inte kan vara instruktör så ofta själv.

Hoppas ni haft en god helg ni med så hörs vi senare i veckan!