Dag tre!
Vi flyttade in i ett hus i björksele natt tre, inte lika lyxigt som natt 1 och 2 med matservice men ändå väldigt bra! Vi fick ta in hundarna i huset och starten på söndagen ligger bara några hundra meter från huset.
Micke startade med sin hund Gold och de hade en strulig färd med några fall pga en skoter som inte hade koll att Micke ville ”köra om”. De prejades två gånger och Gold kullrade runt på sidan av spåret tappade selen en gång dessutom… In som 7a ändå och på tur stod Tora med Izak/Odin. Jag skulle starta om två växlingar så åkte till min start direkt och gjorde mig klar. Toras sträcka gick bra och Odins bästa sträcka nånsin tror jag. Han var riktigt trött när han kom fram.
Det är massor med bilar, hundar, skotrar och folk överallt. Alla byar längs tävlingen lever upp och har försäljning av korv, semlor, våfflor, kaffe, tunnbrödsrullar med rökt lax osv. osv. När alla växlat så är det lika tyst som vanligt, ett snabbt men roligt kaos kan jag tänka mig att det känns som.
De flesta man träffar är så otroligt trevliga, vänliga och har väldigt kul, men det finns de som har mindre bra agerande och en sån blev jag drabbad av på min sträcka. Kommer inte skriva mer om det men tråkigt när vuxna inte kan bete sig.
Jag fick budkaveln av pappa som hade kört snabba 9km med Nitro, begav mig ut.
Det var lite svårt före då det både var is och ibland snö som drevat så det nöp i… Just vid starten svängde det skarpt höger och sen en rätt lång raka. Just efter svängen blev det magplask för mig och hundarna krokade ur. Det händer ju aldrig, varför nu??? Ska man ge upp eller?! Hundarna sprang glatt vidare trotts att jag ropade och jag hann se att de gjorde två fina omkörningar… Jag fortsatte åka så fort jag kunde och blev rätt snabbt omkörd av tävlingsledaren på skoter med min lagkamrat Peter bakpå. Perfekt, de skulle köra ikapp och fånga in Lupo/Astor.
Adrenalinpåslag max! Hann skida drygt 2km innan jag fick jag tillbaka grabbarna så vi kunde köra in till växling. Vi hade grymt bra fart och de skötte sig fantastiskt resten av sträckan trotts struligt ekipage vid oss. Tappade såklart lite tid då jag var utan hundar men det kunde varit såå mycket värre. Jag är glad att Liselott såg att jag föll och att superPeter fångade in hundarna.
foto Ulf Mårtensson.
fortsättning i nästa inlägg.
Leave A Comment