Lidingö – påmind om hur kuperad denna skärgårdsö är !
Du har man kickat igång hösten med 30 km njutbar terräng.
Var några år sedan jag senast sprang Lidingöloppet och jag hade sannerligen glömt bort hur kuperat det är.
I vanlig ordning var vi ett stabilt gäng Gnosjöbor på startlinjen och tidigt i våras registrerade jag min startanmälan. Sedan erfarenhet så ville jag minnas att detta är ett bra delmål för att komma igång ordentligt med höstens träning med fokus mot Vasaloppet.
En sommar med något fler träningstimmar än tidigare och med mer fokus på styrka och stakning så höll inte Lidingöuppladdningen den grovplanering som var tänkt. När jag dessutom var nära att kasta in handduken tidigare under veckan då det var mycket på jobbet så höll loppet på att inte bli av för min del. Men så lätt skulle jag inte komma undan.
En hyllning till loparbussen.se som löste att jag tidigt i lördagsottan anlände till Lidingövallen. Visst, kanske några för få sömntimmar med uppstigning 0345 men det serverades välbehövlig kaffe och ostfralla på resan upp vilket förstärkes med ägg från den egna gården och en portion pastasallad en timma innan start.
Värmde upp lite lätt i mina Salomon S-LAB skor tillsammans med min klubbkompis Gustaf och sedan var det dags. Startskottet för min del gick klockan 1340 och jag lunkade iväg från startled 2. Kilometrarna tickade in och med support förbi Lidingövallen så hade jag en pigg kropp med en bra känsla. Första milen gick på strax under 43 minuter och det kändes bra. Visst spekulerar båda man själv och kompisarna omkring om potentiella måltider och jag hade tänkt nånstans kring 2:25. Detta reviderades då plötsligt och redan där vid 10-12 kilometer så var det svårt att inte fokusera på silvermedaljtid SUB 2:15 vilket innebär en snittfart på 4:30 per minut. Tufft mål för en annan som inte sprungit särskilt mycket men jag var trygg med att jag skulle orka hålla på länge om bara benen håller. Lidingöloppet är verkligen hårt det det kring 15-kilometer fram till mål är riktigt kuperat. Inte bara de tuffa stigningarna utan även de branta nerförslöporna sliter på benen. Men benen höll! Tack vare värdefull support från några vänner och bra service med gott om sportdryck, bullar spetsat med chokladbollar och Pepsi höll jag mig oförskämt pigg hela resan och mha min Suunto Spartan Sport sprang jag hyfsat kontrollerat från Abborrbacken in i mål. Klockan stannade på 2:14,23, medalj! Grymt mäktigt!
Mina klubbkamrater gjorde också bra ifrån sig och vi firade med en välförtjänt Schnitzel och Urquell på Bar Central.
Nu blir det några dagars träningsuppehåll, hörs /Isak
Senaste kommentarer