Kent Norell vallachef skidskytte landslaget Sverige.
Då är det bäst att åka till någon som har koll, hmm vi behöver inte åka, vallalastbilen är hos oss på sommaren.
Henrik, Conny, Daniel; Klaus, Danne och Puk (Kents bror) var på plats.
Skidskyttelandslagets vallalastbil
Petters far John Northug var på besök med Forneman från Red Creek för att prata om First produkten, slipduken som egentligen släpptes förra året men stoppades av Norska förbundet.
Det intressantaste var nog dock hur vi jobbar med strukturer.
Kul med lite berättelser runt Johns grabbar Petter, Tomas och Even.
//Henrik
I avslutningen av ski classic har vi nästan 1/5 del av elitledet för damerna i vårt team till start.
Rydan ansluter idag, kul!
Lycka till!
Vi fick en startplats!
//Henrik och Carina
Efter 2,5 vecka borta har vi påbörjat den långa resan hemåt. En lång tid borta. De första dagarna i Ottawa känns som de var riktigt länge sedan. Förmodligen för att det hänt så mycket på vägen. En resa som såklart inte blev vad den var tänkt och där jag kunnat ge mycket för att ha fått åkt dom där loppen i Canmore. Men som på många sätt ändå varit en upplevelserik resa. Sedan jag flyttade ut och fick bo med familjen igen har jag haft några fantastiskt fina dagar. Där vi har rest runt i terrängen runt Canmore, Lake Louise och Calgary. Åkt slalom badat i hot springs, shoppat, hälsat på släktingar, tagit det lugnt och ätit lite där, fikat lite där. Ostrukturerade dagar som jag knappt minns när jag hade senast.
Bästa med allt var dagen vi besökte Sunshine Skiresort några mil upp i bergen utanför Canmore. Ska man bara åka utför någonstans så skulle jag kunna välja den här. Utan att ha en aning gissar jag att topparna var uppemot 3000möh. Även av den tunna luften att döma. Med klippiga bergen som kringsluter en från alla håll är det inte svårt glömma både tid och rum. Liksom att slås av hur mycket det finns att se i världen och hur häftigt det kan vara.
I går eftermiddagen var vi tillbaks i Canmore igen för att kolla på tävlingarna och återse gänget igen.
Nu ska det bli riktigt skönt att komma hem förstås.
Några tuffa dagar lär vänta innan man är helt i gängorna (med tiden), men jag ser fram emot de kommande veckorna hemma. Med vårvinter, eftersäsongen-känslor och att få ta tag i sådant som har fått vänta under vintern. Ett annat liv än det man har levt de senaste fem månaderna.
skåningen är på plats och med skistart skidfodral och rossignols skidor ser vi fram emot imorgon! Tom hemmastickade lusekoftan är framme!
Två av åtta etapper på SkitourCanada är nu körda. Vi har förflyttat oss från Ottawa till Montreal och vidare till Quebec där de kommande två etapper väntar under fredag och lördag.
Hittills har vi kört en sprint och en mil masstart. Två lopp jag är skapligt nöjd med utifrån disatans och förutsättningar. Mina största chanser hoppas jag ska komma längre fram.
En annorlunda och rolig bana var den vi körde på masstarten i Montreal igår. Tyvärr samtidigt alldeles för orytmisk och smal för gemensam start. Startpositionen lite för viktig en sådan gång vilket är synd. Jag låg 33a efter sprinten och lite längre bak var det bara att ta sin kölapp i några av backarna och vänta på sin tur. Det blev bättre redan på andra varvet, men tyvärr är det som att tåget redan har gått, såvida man inte är betydligt starkare än de framförvarande.
Jag slet i alla fall på bra sista varvet, tog några placeringen och lyckades hålla undan hela det kopiöst långa och oändliga upploppet innan jag stupade i mål.
20 är helt ok för att vara jag i det här lösa föret.
Sammantaget kul att åka, även jag såklart hade velat få bättre häng på de framförvarande och en bättre placering.
I sprinten var jag väldigt nära att gå vidare även om jag missade kvarten med någon ynka sekund. Men det var helt ok ändå.
En ny chans väntar redan i morgon.
Här är verkligen vinter så det räcker och förhållandena är riktigt fina.
Det enda som saknas är väl publiken som trots att vi befinner oss i miljonstäder är ytterst knapp.
Det finns mycket att jobba på för att sprida skidåkningen till detta land, som annars har en otrolig potential för längdåkning.
I torsdags eftermiddag lokal tid kom vi fram till Ottawa och Gatineu. (Den fransktalande delen av Kanada i delstaten Quebec.)
Första sprintetappen går inne i stan alldeles här utanför hotellet, men då dessa banorna blir klara först i helgen och för att få längre spår att åka på, for vi idag till ett ställe som heter Nakkertok 20 minuter härifrån. Tydligen finns det även ytterligare ett par ställen att åka på runt omkring staden.
Och vilket smultronställe det visade sig vara!
Långt över förväntan. Lite småsvängigt, småkuperat, kringelikrokar med rälshårda spår och den ljusaste sol man kan tänka sig. Småkallt -13 grader, men torr kyla som inte upplevs så kall.
Alltså, vilka förutsättningar dom har för längdskidåkning i detta land!
Klart bättre än våra svenska egentligen om man ser till klimat och terräng. Så mycket större skidåkningen skulle kunnat vara om vår nordiska skidkultur även funnits här. Tänk er miljlonstäder med stabilt vintrigt inlandsklimat. Vilken potential för skidåkningen att växa. Känns verkligen lite synd att folk inte insett det mer än vad de gjort.
Dom gula skolbussarna is still going strong.
Gammalt och nytt blandas friskt i denna stat.
Gamla bussar, gamla hus. Sida vid sida med det som är modernt.
Under eftermiddagen blev vi bjudna till den Svenska Ambassaden på gofika.
Trevligt och ovanligt jetlegsfnissigt denna dag.
Huvudet är ihåligt, men stämningen desto bättre.
Annars går det nog lättare att ställa om tiden med vädret som är. Solen gör en piggare och man slipper de stora trötthetstipparna under eftermiddagen.
Skönt ändå att det är flera dagar kvar till tävling. Både kropp och sinne är tämligen förvirrade över vad som är natt och dag. Eller när man ska vara trött och pigg och inte.
Men vi har det verkligen otroligt bra här hittills.
Vi hörs snart igen.
Det blev ett lopp där jag inte hade flytet på rätt sida idag. Flera saker klaffade inte och sammantaget blev känslan ett struligt lopp.
Vi körde ruggat idag, vilket jag ändå tror var rätt val. Men klassiska skidorna var inte helt på topp. Aningen tröga och samtidigt inte hundra fäste, även om det kan ha varit lite tekniskt också, liksom man måste säga att det var aningen svårvallat.( 0-gradigt och snöfall).
Jag kom lite för långt bak i starten, och på denna typen av bana med tvära backar blir dragspelseffekten väldigt påtaglig. Trots allt kom jag bättre in i loppet på andra varvet och avancerade succesivt uppåt. Men så halvvägs in på varvet satte jag staven innanför skidan, vurpade och bröt den. Åkte en liten bit med en stav innan jag fick en ny väldigt lång stav på samma ställe som jag skulle ha druckit. Missade då dricka och värdefulla placeringar.
Det kändes skönt att få byta till skate och klart bättre skidor. Det gick bättre ett tag, men någonstans hade jag nog tappat en liten gnutta gaist. Jag missade drickat igen, vilket inte får så stora konsekvenser på 15km, men är en grej som ändå betyder en del för mig eftersom jag är en sådan som alltid dricker på 15km och verkligen tycker att det gör mig piggare. I hårnålskurvan in på upploppet vurpade jag ytterligare en gång och passerades av Stina och Sadie B
Rätt besviken. Det var lite stolpe ut idag. 18 plats. Jag är inte nöjd.
Tankarna var inte lika offensiva idag. En dåligt flyt i början var svårt att vända mentalt. Det betyder inte att jag gav upp, men det där sista som man vill kräma ur, förmådde jag inte ta fram idag.
Trots allt ett race som gör mig väldigt sugen på revansch. Nu hoppas jag få komma till Kanada, bevara en bra form och kunna ta tillvara chanserna där på bästa sätt. Det ser jag fram emot. Fram till dess väntar en lång resa och många timmars tidsomställning. Med fullt fokus mot de sista viktiga veckorna på den här skidsäsongen.
Nu blir det 2,5 dag hemma innan vi drar iväg igen.
Må gott så hörs vi under veckan.
Det är naturligtvis väldigt skönt när man äntligen får till ett lopp som man känner sig riktigt nöjd med (varje säsong). Där både taktik, form och skidor prickar rätt på samma gång och man kan följa sin plan från start till mål. Gårdagens 10 km var det bästa loppet den här säsongen och klart i paritet med de lopp jag hade här i fjol. Kul också att det kom just här.
Lite överraskad även om jag på sätt och vis känt att formen varit på gång de sista två veckorna. SM kändes bra och därför var jag riktigt besviken att jag inte kunde köra förra helgen. En frustration som vände till någonting positivt denna helg. Det kändes bra på intervallerna i torsdags, men efter loppet i lördags var jag väl sliten trots att vi bara hade kört 5 kilometer.
Så även om jag hade förhoppningar om en topp 10 var det över förväntan att bli topp 5.
Jag kunde genomföra det lopp jag ville. Få en ok start, hitta rytmen och en lagom fart genom loppet.
När jag kände mig pigg i Mördarbacken på sista varvet förstod jag att det skulle gå riktigt bra. Samtidigt skymtade jag i ögonvrån kopplet av åkare som bara var tätt bakom mig i backen upp mot Dalahusstuga.
Mina påminnelseord innan start hjälpte mig. Att bara ha fokus FRAMÅT vad som än händer. Som är så himla avgörande i masstart. Hur det än ser ut bakåt så är det bara fokus framåt som gäller. Fokus på att komma i kapp den framför hur långt fram den personen än är, och hur kort bakåt det är till de som ligger bakom. Börjar man tänka bakåt tappar man både fart och ork. Mycket mentalt naturligtvis. Därför är det också avslutningen jag är allra mest nöjd med idag. Att jag lyckades gå ifrån Haga uppför och hålla henne bakom på upploppet, även om det var med minsta möjliga marginal.
Jag är ingen superspurtare men i mina bästa dagar så kan jag spurta hyfsat ok.
Supernöjd med loppet och glad att få till det lopp som jag väntat hela vintern på.
Även om publiksiffrorna inte på lång väg var i paritet med folkmassorna på VM så var det tillräckligt för att känna en väldigt stor glädje i att tävla på hemmaplan. Som slår det mesta. Riktig tävlingsglädje!
Det var jobbigt idag trots att det bara vara 5 kilometer. Kanske en kombination av relativt tungt före, en bana där man måste jobba hela vägen och en något i överkant optimistisk öppning. Jag kom i kapp Italienskan som startade 30 sekunder före mig redan i Mördarbacken (efter halva sträckan) varpå hon hängde på mig ändå in i mål. Möjligen tröttnade jag lite på slutet. Möjligen är jag lite sämre där det ska tappas höjdmeter i stället för att tas. Känslan i kroppen var helt ok bra och jag är på något sätt skapligt nöjd även om jag inte är nöjd över en 28e plats egentligen. Men 5km klassiskt i lösa spår och långa glidarpartier har aldrig varit min paradgren så förväntningarna var heller inte maxade. Då känner jag mig mer taggad för i morgon och hoppas att jag ska få ut mer av formen då.
Det var intressant hur banan idag kunde upplevas så jobbig ändå.
Egentligen är det bara Mördarbacken som är riktigt tuff och sedan tänker man att det är mycket vila in mot mål. Men det gäller verkligen att ligga på och jobba även utför, ha hög fart i de kortare backarna på vägen ner och orka hela vägen in mot mål. Kanske är det med allt publikstöd lätt att gå aningen för hårt i Mördarbacken, där man inte känner riktigt hur hårt man faktiskt går.
Fem kilometer var riktigt jobbigt idag.
Men nya tag i morgon alltså på en spännande distans. Masstart på korta 10 km.
Lite kalabalik i starten lär man nog räkna med. Skate och 10 km är betydligt trängre och stimmigare än att åka klassisk masstart. Men jag ska försöka hålla mig lagom lugn och ändå vara offensiv. Hur nu det går ihop.
Lite lotteri får man ändå säga att det är (för hur huruvida de som är framför håller sig på benen eller inte är ju svårt att påverka) , även om det såklart gäller att se och hitta luckorna också. Och parera det som sker omkring en. Det blir en utmaning. Men kul.
Bästa med hemmaplan; att ha superfansen på plats.
Förra veckan kom jag igång och började använda mina Twinskin på allvar. Fischers nya vallningsfria skidor. Sedan dess har jag använt dem varenda klassiskt pass. Vilket framsteg!
Riktigt roligt också. Som elitåkare skulle jag ju inte tävla med dem eftersom glidet är sämre mot min tävlingspar. Men som träningsskida (eller till tävling för motionär) är den perfekt. Speciellt i fören runt nollan när det är svårt att valla. Så himla bekvämt att bara kunna sticka ut och inte behöva fundera!
Möjligen att de funkar mindre bra när det är riktigt kärvt, mycket nysnö eller kanske blåis, men i vanligt vinterföre, nollföre eller några plus var de riktigt bra, även att köra intervaller med.
Så en stor rekommendation för till alla som inte älskar att valla med klister.
De glider helt ok. Bara inte lika bra som ett par riktigt bra tävlingsskidor.
Efter att jag varit lite hängig torsdag, fredag blev det alltså ingen start i Holmenkollen i söndags. I fredags kväll tog jag efter rekommendation från både tränare och läkare beslutet att det var onödigt att ta någon risk med tanke på kommande helgers tävlingar. Ett beslut som kändes vettigt och riktigt då. I några timmar. På lördag morgonen vaknade jag upp pigg och alldeles för frisk. Något jag naturligtvis borde varit glad för, men inte lyckades särkilt bra med. För ska jag vara ärlig hade jag big-big ångest hela lördagen och halva söndagen innan loppet var kört. Varför körde jag inte? Jag var ju för sjutton frisk! Och som jag hade velat åka. (Just den där tävlingen!) Tyvärr lite för sent.
Men men. Jag antar att det är lärorikt på något sätt det med. I att acceptera sina beslut. Vare sig det var rätt eller inte. För det vet vi ju egentligen inte.
Och så försöker man påminna sig om att det bara var ett lopp bland alla andra lopp. En tävling bara.
Herregud. Att en tävling kan innebära så mycket känslor. Fortfarande.
Det tog någon dag innan jag förmådde blicka framåt och släppa min förtret. Att det blev som det blev.
Men i går var den i alla fall tillbaks. Lusten att blicka framåt.
Skönt.
För det ska bli riktigt riktigt skoj att få åka i Falun i helgen. Onekligen.
Redan igår på intervallerna kom VM-minnena fram, med en massa nostalgi.
Även om det aldrig kommer komma i närheten av den stämning som var i fjol, som kommer det nog att bli riktigt roligt att komma tillbaka i alla fall.
Så himla skönt att det kommer nya chanser.
Och så himla skönt när man får tillbaks förmågan att blicka fram emot dem.
Senaste kommentarer