Har fått datum på när skidorna skickas till oss, kommer endast komma 207 cm i första vändan.
Skickas eller hämtas hos oss Vecka 8.
Obs! Först till kvarn, maila in order till [email protected] eller lägg på sidan.
hej,
Tillbaka igen efter Ulricehamnsloppet. Jag skulle ju ha åkt vad jag förstår är ett lite plattare lopp rallarloppet i Mullsjö men inställt pga snöbrist så därför blev det konstsnö i Ulricehamn istället:) jag körde upp redan på lördagen till Jönköping för att slippa all onödig stress. Jag hade bokat rum på Best western plus John Bauer och såg fram emot en lugn kväll där. Tyvärr kom jag iväg lite sent hemifrån och anlände inte på hotellet förrän vid 22.30 ungefär och då spelade både liveband och var lite hålligång bland gästerna så de va bara att slå sig ner i en soffa och ta ett litet glas rött 🙂
Jag knoppade väl av strax innan 12 och sov väldigt gott. När klockan sedan ringde så började man ju bli lite nervös, inte så mycket över prestationen som skulle till utan snarare för att inte glömma någon viktigt. Åt en stabil god frukost som avslutades med vitargo carboloader som jag kört 3 dagar i rad innan loppet.
Packade ihop min saker och begav mig mot loppet vilket skulle ta 40min ungefär men hamnade bakom plogbilar ett tag så blev lite orolig för tiden. Jag va iaf framme en timme innan starten kl 11. I lugn och ro hann jag därför parkera, hämta nummerlapp och lämna in mina skidor på vallning. Jag hade redan lämnat in de och fått glidet klart hör nere i Skåne men fäster kostade bara 200kr på plats så tyckte att de lika bra kunde få sköta de. Lyckades även hinna tappa min mobil 20min innan starten utanför toaletterna men jag hade tur för det var någon som hittade den direkt efter och jag lyckades snabbt få tillbaka den:)
Så gick då starten och jag stod i led 3 av 4 och banan bestod av ett varv på ca 5,7km som skulle köras 7 varv. Första varvet kändes långt och tyckte det var bra fäste och spår men ryggen och armarna kändes stela. Andra varvet kändes bättre och tredje ännu bättre och sen började helvetet.. Då hade ex antal personer ramlat och saboterar spåren helt och hållet så sista 4 varven var tunga att åka men sprang upp för backarna iaf och var förvånansvärt pigg efter målgång. Tiden då? 2.53 tyvärr.. Ser just nu nämligen att för att hamna i startled 5 skulle jag varit ca 1min snabbare inför Vasan:( men men startled 6 får nog duga helt enkelt. Jag lyckades dessutom vinna utlottningen av priser och fick en damtröja i lila som jag nästan får åka loppet i nästa år:)
Nu är planen att träna på lite extra hårt 2veckor med mycket stakmaskin och lite längre distans sedan blir det en vecka lite lugnare och därefter nästan en hel veckas vila innan Vasaloppet så att kroppen är riktigt fräsh när det väl gäller!:! Lite surt trots allt med den där minuten…. Svårt att smälta för 1min snabbare kunde jag absolut åkt sista varvet.
/skåningen
Jag lämnar Piteå med ett leende och är nöjd över dagens tävling. Nöjd med genomförandet och att jag fick ut det jag hade i kroppen denna dag. Klassiska delen var tidsmässigt något bättre än skaten. Å andra sidan kan man aldrig plocka isär skate och klassiskt när man kör en skiathlon eftersom de alltid händer ihop. Går man för hårt i klassiskt straffar det sig i skate, liksom det blir olika saker där man på klassiskt överlag åker mer tillsammans och mer själv eller jagandes på skate.
Jag höll i varje fall Charlottes fart lagom länge. Lagom betyder att det kändes kontrollerat ända tills långa backen på andra varvet där jag valde att släppa. Valde låter kanske fel, men återigen till det där med kontroll. Hade jag gått med hela klassiska delen, hade det förmodligen straffat sig på skaten. Nu kom jag in skaten bra (bättre än exempelvis i Lillehammer tidigare i vinter, och mer så som när jag gjort bra skiathlonlopp). En disciplin som ju genom åren varit lite av en favoritdistans, men som inte givet gått bra för den skull, eftersom det är en tävlingsform med extra många moment som ska klaffa.
En detalj var också att starten gick så lätt idag. Givetvis är det en enorm skillnad att stå i första led i nationellt motstånd, mot i 4e, 6e eller kanske 10e led på en världscup. (Hetsen och trängseln är avsevärt större då) Men även då jag jämför med tidigare SM-lopp var det skillnad. Ja tror att stakningen har blivit så pass mycket bättre att jag inte behöver ligga på max för att inte halka efter första 500 meterna. Sådant besparar energi och gör att det är lättare att komma in i loppet.
Sedan finns det bitar som varit bättre ibland också. (Som slutdelen på skaten.) Men en fall framåt mot årets tidigare skiathlonlopp.
Roligt också att få beträda pallen med två av Sveriges allra största talanger. En väldigt ruinerad och en väldigt färsk. Och så jag som också känner framsteg fastän jag åkt många SM i mitt liv.
Glad att det blev ett SM-silver även på detta SM även om jag nu bara körde ett lopp.
Sist det var SM här i Piteå 2010 körde jag skiathlonen med Wildisknodd i magen och hamnade runt 20e plats. Det var tyngre att släpa sig uppför samma backar då. Men en upplevelse det med. Kul att få åka detta lopp på liknande bana igen.
Tack Lasse Jonsson på Fischer för riktigt bra vallade skidor. Bra lagg på både klassiskt och skate.
Framskjutna placering för Teamets tjejer och Älvdalstjejen Magda Olsson.
Sara slutade 4 trots ett fall, tro hon är på pallen när allt klaffar, riktigt kul att följa hennes framsteg.
Maria Rydqvist är på hemmaplan och nöp en silvermedalj i dag på Skiathlon, hurra!
Magda Älvdalstjej som vi hjälper se till att hon får rätt material från sina sponsorer och även sponsrar hennes klubb, IFK Mora OK.
Tog guld i jaktstarten i skidorientering, hurra!
Riktigt bra placeringar av övriga i Teamet också:
Från Pressmedellande:
PRESSMEDDELANDE FRÅN VINCO SPORTS AB ÖREBRO/FALUN 2016-01-31
Team Skistart.coms fortsätter plocka poäng i Ski classics
Säsongen har startat på bästa möjliga sätt för det Svealandsbaserade långloppslaget Team Skistart.com och nu idag ytterligare en femte plats av Sara Lindborg i det klassiska långloppet Marcialonga.
Trots ett fall på Sara så lyckades hon kämpa sig tillbaka in i loppet och plocka placeringar som resulterade i en fjärde plats.
Olivia Hansson gjorde en stark debut i sitt första Marcialonga, trots ofördelaktig seedning slutade hon på 21 plats. Kristina Roberto gjorde som vanlig en stabil insats med en 12 plats och visade att formen är uppgång.
Kalle Gräfnings ( 39:a ) och Linus Larsson ( 63:a ) kände sig inte helt i toppslag men piggnade båda till i slutet av loppet och gjorde starka avslutningar.
Överlag hade teamet väldigt bra skidor speciellt i slutet där det var väldigt blött, teamet körde med grönt paraffin och Vinco marathon.
Vi märker nu stora fördelar med både ett vallateam av yttersta klass och med uppbacking från Skistart.com med spannmätning och skidpreparering så får vi väldigt snabba skidor som presterar bra i längden.
Nu kommer hela teamet ladda hela veckan i Seefeld, för att hitta överskott till König Ludwig Lauf kommande helg.
Skistart.com, Nordens största skidbutik på nätet. Förutom sponsorer finansieras verksamheten genom försäljning av lagets egen långloppsvalla som kallas Vinco (vincowax.com) och teknikkurser för företag och privatpersoner.
Mer information: Hemsida: skistart.com/team och vincowax.com Facebook: facebook.com/skistartbergslagen Instagram: instagram.com/skistartbergslagen
Red Creek sammanfattar säsongen hittills gällande valla och rillstrukturer.
Klicka på länken nedan.
Det blev en femteplats igen, precis som förra stafetten i Lillehammer. Då var vi väl inte så nöjda med det. Idag med två debutanter, (och en liten felåkning på fjärde sträckan) tycker jag det var helt ok. Skulle vi varit på pallen idag hade det varit över förväntan, även om vi självfallet siktade på den. Och hade möjligheten om allt gått spik.
Utan att veta så mycket om sträcktider och så, är jag nöjdare med min åkning idag jämfört med igår.
Utan ryggar att gå på höll jag jämt med Finland och USA framför mig och jag kunde också pressa mig själv bättre på slutet. Jag var inte piggare i benen, Men å andra sidan är man oftast lite tröttare i benen dag 2 när man kört en skatetävling dagen innan, utan att man fördenskull åker sämre.
En viktig faktor för mig är ändå om jag har gett allt eller inte. Och det gjorde jag idag. Den där lite loja känslan jag hade igår hade jag inte idag och insatsen var stabil. Sedan finns det saker att jobba med i min skaten för att få en effektivare åkning. Samtidigt är det också bitar som brukar falla på plats när formen är riktigt bra.
Kul var det i alla fall att åka stafett som vanligt.
I morgon far vi hem till Sverige igen och nästa vecka väntar SM i Piteå.
Inlägg från lördag.
Hur gick det? Hur känns det? Hur var det?
Frågor man får många gånger efter varje tävling. Oftast direkt efter målgång och sedan resten av dagen. I princip hela tävlingsdagen.
Ibland lätta att svara på. Roligt att svara på.
Andra gånger både svårt och krävande.
Många gånger känner man sig helt ställd över den där frågan som går att säga så otroligt mycket om. Samtidigt som man har ett huvud som är helt tomt av syrebrist. (Och en intelligens som tillfälligt är halverad)
Ska jag behöva utvärdera? Nu. Innan jag ens fått på mig brallorna.
Orkar jag ens känna efter hur det kändes? Kan vi inte bara gå vidare. Skita i det.
Många gånger är det så diffust och luddigt att man faktiskt inte riktigt vet hur det faktiskt var. Var jag i form eller inte? Gav jag allt?
Kanske är det först när det har gått några timmar och känslorna har lagt sig som det börjar bli någorlunda rimligt att göra en saklig och vettig utvärdering om hur det gick. Aningen mer nyanserat och aningen mer korrekt.
Idag var det lite mellanmjölk på det mesta.
Ingen dålig dag. Ingen dålig form eller genomförande. Men heller inte helt bra.
Eftersom jag alltid siktar på en bättre placering var lite besviken efter loppet. Jag vill alltid vara helt slut när jag skär mållinjen och känna att jag har gett allt.
Samtidigt ska man väl inte räkna med att det går att få ut 100% i varje tävling. För SÅ enkelt är det inte.
Jag har såklart tagit ut mig även fast jag inte lyckades kräma ur mig lika bra som i Oberstdorf eller uppför Alpe Cermis.
Jag har genomfört loppet hyfsat även om jag tröttnade lite på slutet eller inte fick med mig överkroppen så bra på trean som jag ville. Men det är ok och det var inte dåligt.
Jag har fortfarande varit mer nöjd med mina klassiska lopp i år och väntar fortfarande på ett skatelopp som jag är riktigt nöjd med. Samtidigt ska jag inte tvivla på att den känslan finns där. Det känns inte dåligt att skatea. Det har bara inte känts klockrent. Än. Jag orkar jobba längre på vxl 3 i backarna jämfört med ifjol, och kan jag bara få med mig krafterna åt rätt håll så kanske det snart känns ännu bättre.
Kanske är det bara tillfälligheter.
Det var ingen favvobana idag så kanske blir det bättre när jag får en bana med lite mer vxl 2 och längre backar.
Vi får se. Det kommer väl fler chanser.
I morgon väntar stafett och det ser jag i alla fall väldigt mycket fram emot. Stafett är kul
Jag vill tävla mera, testa mera och få flera möjligheter.
Det bästa med att tävla. Att man får prova igen och se om man kan göra det ännu lite bättre nästa gång.
Place : Oxberg- Mora
Date : 16.01.2016 Testers:NJ;JV
Prognos: Temp mellan -19 till -16 klart väder
—————————————————————————————————————
GLID:
Motion:
Värm in LF5 låt kallna värm in en gång till sickla av sedan borsta med brons borste
sedan fin nylon
Tävling/Elit
LF5 i botten för slitstyrka
Vit Marathon åk paraffin låt kallna, sickla borsta med brons och nylon.
FC4X (-10/-20) pulver värm in på 165grader låt kallna borsta med tagel och
nylonborste.
Stuktur:
Fästvalla
Rugga upp fästzonen med 100 slippapper.
Värm in ett tunt lager med VG30 och låt kallna
Värm in ett lager V20 utan att korka
Lägg 4-6 lager VR 30 beroende på skidans hårdhet.
Touren är avklarad och som vanligt känns det förstås väldigt skönt när man lyckats genomföra den. Att det har funkat hela vägen och att man ens har kunnat slutföra den. Det är en tuff utmaning naturligtvis även om det känns som att det blir aningen lättare för varje år som går. För att man med rutinen vet vad som väntar och blir mer mentalt förberedd.
I år var jag väldigt osäker på hur det stod till med formen innan det började. Med det i ryggen är jag extra nöjd. Att det skulle sluta med en 13e plats totalt var bättre än jag trodde när drog hemifrån den 27e.
Resultatmässigt var jag en placering högre (som 12a) i fjol, vilket är min bästa totalplacering i Touren. Men ser man till motstånd och distanserna i år, så värderar jag årets slutplacering väl så högt. Mästerskapsfria år är i princip alla med och motståndet är tuffare, liksom programmet varit något mer allround-präglat i år jämfört med då. Fler korta distanser och bara ett längre skatedistanslopp. (gårdagens klättring).
Inte minst har de klassiska distansloppen varit väldigt stabila och bra denna tour, trots att det var lite stolpe ut med strul i starten och vallningsföre under lördagen. (och 15e plats på etappen)
Samtidigt är förväntningar något som förändras snabbt. Sista dagens klättring har blivit lite av min favorit och något jag verkligen vill göra bra. Så även om jag var väldigt nöjd över 5 plockade placeringar och 8e sträcktid på etappen var jag kanske inte så nöjd som jag skulle kunna vara, då det fanns lite för många ytterligare bättre placeringar inom räckhåll på etappen. (bakom Johaug som slog många meriterade herrar uppför backen var det inte så långt fram till 2a etapptid)
Men överägande är jag som sagt ändå nöjd. Två topp tio platser har det blivit. Formen har stigit och äntligen har en riktigt bra tävlingskänsla börjat infinna sig.
Nu hoppas jag att jag ska få fortsätta att hålla mig frisk och på banan så att jag får tävla fler lopp med minst lika bra känsla.
Först gäller det dock att vara lite smart och lugn för att hålla sig så på rätt sida gränsen. Kroppen är givetvis lite nerkörd nu i några dagar och behöver vila för att hämta igen sig.
I reser vi hemåt igen efter dryga två veckor borta.
Ska förstås bli väldigt skönt att komma hem!
Fint före i Toblach. Men annars har förhållandena varierat med alltifrån torrsnö och räls, till blötsnö och riktigt sladder.
Vilken kanon helg det har varit.
Lördag: Fick jag ett bra tillfälle att testa gröna strukturer i värsta tänkbara före! -15 grader och nysnö, perfekt! Har väntat på detta tillfälle så det blev 6 timmars struktureringar och tester vilket kommer resultera i en uppdaterad grön klassisk struktur, skall testa mer till helgen då det skall bli riktigt kallt igen!
Söndag: Teamets Sara Lindberg kom på pallen i Visma Ski Classic i Jizerska Padesatka!
Och det har snöat ca: 3 dm så nu blir det nog spårat hela Vasaloppspåret, (ska komma lika mycket till de närmaste dagarna).
Väldigt skönt att få årets första topp 10 placering igår. Inte minst ger det självförtroende och en slags lugn. Att det stämmer. Att kroppen är med. Liksom tekniken och skidorna. Att äntligen få ett lopp som jag är riktigt nöjd med den här säsongen. Det betyder mycket. Dessutom var 9e platsen pers på 10 km klassiskt. (10a som bäst på distansen i Lahti i fjol. Övriga topp tio har jag alla i skate, skiathlon eller långt klassiskt lopp). Dessutom känns det kul att jag inte längre tänker att jag är bättre i skate. Förmodligen är jag fortfarande det i genomsnitt, men flera saker som jag jobbat länge med i klassiskt känns äntligen bättre. Just det känns väldigt roligt.
Det var ett tufft lopp igår. Banan var ju sådan att man på grund av dess förhållandevis korta längd och branta lutning måste ligga på hårt i dem för att ta sig upp och hänga med i det tempo som hålls. Med 5 varv och 4 backar på varje varv blir det totalt 20 korta syraintervaller på gissningsvis 40-50 sekunder som ska avverkas. Ganska många. I en masstart går det alltid fort från start och ska man få en hög placering måste man våga hänga på i ett hårt tempo från start. En ständig avvägning naturligtvis. Om man ska fortsätta plocka eller lägga sig där man är. För hur mycket orkar man egentligen för dagen? Det vet man aldrig riktigt.
Någon gång kommer alltid tröttheten. Jag förmodar att det är då skallen kommer in. Att där och då fortsätta lita på att man orkar. Fortsätta hålla fokus på dem som är framför och inte dem som är bakom. Det där som avgör om man är nöjd eller missnöjd med sin insats efteråt eller ej. Om man fick ut allt. Om man vågade eller om man blev bekväm och rädd för tröttheten. (Smärtan. Mjölksyran.)
Igår var jag i varje fall riktigt trött när jag skar mållinjen.
Avslutningen var bra. Och loppet så väl genomfört som det kunde.
Nackdelen med touren är ju att man som icke sprinter hamnar väldigt långt bak i starten på dessa masstarter. Och idag med bara tre startled där jag stod i 9e led är man ju ett antal sekunder efter de där framme redan ut från stadion. Det kostar att ta sig om och åkningen blir ryckigare och mer energikrävande. Vissa banor spelar det mer roll på än andra och banan idag tillhör en av de trängre i världscupen. Så med hänsyn till det gick den biten så bra som den kunde idag. Skönt att man höll sig på benen för helt simpel var ju inte det heller.
Så en bra dag och ett bra jobb av vallarna och Magnus Björk som vallar mina skidor!
I dag har vi haft tävlingsfritt innan de tre kvarstående och tuffaste tävlingsdagarna ska avverkas. Tuffast just för att de kommer tre dagar i rad när man redan tävlat mycket innan. Det är då utmaningen med touren börjar på riktigt. Vilket kanske också är just det bästa med touren.
Tre av åtta etapper på touren är avverkade och vi har förflyttat oss från Lenzerheide till Oberstdorf. Efter tre tävlingsdagar vilar vi idag innan ytterligare två ska köras här på stället.
Andra dagens masstart är jag nöjd med. Med tanke på det långa tävlingsuppehåll som blev med förkylning och julhelg var känslan bra och placering 23 helt ok. Det klassiska tekniken och stakningen känns bättre än förut och trots färre dagar på höjden än vad som var tänkt, var det inga större problem.
På en kortare distans igår blev det lite tydligare att jag saknar tävlingsfarten i kroppen. Det var svårare att pressa sig lika bra som på 15 km vilket är en vanlig känsla när man inte tävlat så mycket. Trots allt plockade jag några placeringar i totalen och ligger nu 25 med ganska många placeringar inom räckhåll. Än så länge är det ganska tätt. Jag känner mig pigg och fräsch i kroppen än så det känns som att det borde kunna bli bra när jag nu fått fler lopp i kroppen. Än så länge har tävlingarna inte slitit så väldigt mycket.
Många roliga etapper återstår.
Hoppas ni hänger med!
Har genomfört en första testserie med en ny glidvalla för långlopp, testat mot andra märken idag med mycket gott resultat.
Marathon tester har genomförts i Orsa under en längre tid för att kolla slitstyrka, dessa tester har också visat mycket bra prestanda så nu återstår mer tester i olika fören, olika strukturer, men kan redan nu dra slutsatsen att börja producera upp denna valla, kanonkul.
Vallan gick extremt bra med Skimateria race struktur i blandad nysnö och konstsnö – 4 grader.
Våra strukturer börjar sprida sig in i vårt grannland Norge vilket är extremt roligt, mycket positiv feedback från kunder!
Nytt från Salomon!
Prolink: Ett nytt bindningssystem som är helt kompatibelt med NNN systemet.
Salomon kommer också med en ny sula till sina längdskor som blir mer nära i kontakten med skidan, tror Salomon har mycket att vinna på detta då deras pjäxor håller världsklass!
SNS sulan kommer att leva kvar så Salomon kommer jobba med 2 system, vi får väl se hur länge det blir….
Lite bilder på det nya här i bloggen, kommer dyka upp i shoppen efter nyårshelgen.
Atomic kommer också med en ny klassisk skida som man har tävlat på sedan förra året, vem minns inte när Impola gick loss och sedan körde fel när han skulle ta hem segern på La Diagonela, det var på dessa skidor.
De har andra skärningar och mjuk topp och bakdel, skall bli spännande att få hem allt det nya!
Kul början på 2016!
//Henrik
I söndags for vi ner till Lenzerheide (Schweiz) där de första tre etapperna på touren ska köras. Några dagars tidigare avresa just på grund av höghöjden i Lenzerheide. Vi bor i en liten by mittemellan Lenzerheide och Davos så träningen har bedrivits både båda orterna. I Lenzerheide på tävlingsspåren och Davos som har lite längre spår att åka på.
Från nordens mörker till ljuset i mellaneuropa.
Kontrasten är nog aldrig så stor som just nu. Fastän dalarna inte tillhör de mörkaste delarna av Sverige känns det som att gå från en dygnslång natt till att äntligen uppleva dag.
Det är inte konstigt om vi känner oss lite trötta hemma, när det känns som att man vaknar upp för första gången på några veckor, av den energikick man får av lite ljus. Och som också påverkar sinnesstämningen naturligtvis. Man undrar nästan om det är bra för oss en att leva i norden den här årstiden.
Annars är det ju snöfattigt här nere också. Och varmt.
Formen är lite av ett frågetecken sedan hälsoläget varit lite sviktande innan avfärd och efter min förkylning. Sedan jag kom hit har det dock känts bra. Men antagningen kommer det kännas ovant att tävla igen sedan kroppen fått vara utan hårdare fartträning ett tag. Touren är å andra sidan lång så förhoppningsvis kan jag tävla mig in i den om jag får några lopp i kroppen. Kanske en trend som kan bli bättre och bättre under resan kan man hoppas.
Den grönaste julen sedan jag flyttade till Älvdalen. Det gick fortfarande att åka skidor på stadion hela julen men för att få lite backar också blev det ett pass på rullskidorna dagen innan avfärd.
Om två dagar drar alltså Touren igång.
Gott Nytt År på er alla till dess!
Senaste kommentarer