Till Idre för tredje gången

Landslagslägret blev ju också flyttat till Idre så på torsdag åker jag upp till Idre för tredje gången på kort tid.
Lite upprepning med andra ord, men inte mig emot. Det är nära och bra och än har jag inte tröttnat trots att jag nu kan slingan ganska bra.
Det är som under tiden jag bodde i Småland ungefär. Så länge man inte upplevt natursnö och längre spår tycker man att det är en fröjd enbart att ha skidor under fötterna. Sedan när man fått åka på längre spår och känns vad verkligt skön skidkänsla är, finner man inte riktigt samma nöje av att harva runt. Men första skidåkningen är alltid kul och trots den extremt sena vintern har jag kunnat åka riktigt mycket skidor tidigt , eftersom snöpremiären var extra tidig i Idre i år.

Men visst är det konstigt varmt i år. Inte ens halt på morgonen. Inte ens vinterdäck har behövts.
Ser man i ett längre perspektiv har det hänt mycket med temperaturen just den här månaden på året.
I slutet av 90-talet åkte vi alltid till Idre på novemberlovet med 7,5 km konstsnö runt Fjället. Det var ju inte alltid natursnö, men åtminstone kallt så att det gick att spruta utan problem.
De som är 10-15 år äldre än mig berättar att det nästan alltid var natursnö även i Älvdalen denna tid.
Vintern är inte bara en månad senare numera, utan mer. Vilket är ganska mycket.
Fast tävlingssäsongen börjar ju samma tid eller tidigare i alla fall.

Det ryktas att det börjar bli kallare nu i alla fall. Och att det ska bli sprutbart i Bruksvallarna.
Om tio dagar är det dags för tävling. Inte länge alls!