Första landslagslägret- Kul att vara tillbaks!

Sedan i torsdags kväll har vi varit inkvarterade här på Brunkullan i Åre. Ett par dagars träning här har det blivit innan vi idag kommer att förflytta oss vidare till Vålådalens Fjällstation för resterande dagar, till nästa fredag.

Sedan det varit helt bestämd att jag ska satsa vidare har jag verkligen sett fram emot att få komma tillbaks till i den här miljön igen. Inte minst för att det är här jag känner att jag får bäst hjälp, kompetens och sparring. Inte minst för en bättre morot under allra tuffaste passen, men också för tekniken och servicen runt omkring.
Jag är van att träna mycket själv och naturligtvis går det också bra. Jag vet vad som krävs och att träna själv är bekvämt och smidigt på sitt sätt, vilket också har sina fördelar när man har familj. Men att träna själv kräver stundom så mycket mer för att motivera sig att ge det sista, som gör att man pushar gränserna och utvecklar saker. Något jag är så mycket lättare att göra tillsammans med andra. Med tränare med sig på passen får man givetvis en bättre kännedom om vad man behöver jobba med, vilket blir väldigt diffust när man är ensam.

Sedan är det så klart bra att få de här veckorna där man koncentrerar sig mer på träningen, med mindre annat att ta han om och fixa runt omkring.
Det har gått drygt 4,5 månad sedan vi kom hem från Kanada, vilket är en så pass lång tid att man hunnit skapa sig en hel del nyfikenhet inför vad som har förändrats sedan sist.
Det har varit roligt att träffa de andra i gänget igen och jag trivs verkligen bra med att vara tillbaks.

I går körde vi lägrets första fartpass med ett hårt drag från botten till toppen på Åreskutan. En stigning på omkring 1000 höjdmeter.
En träningsform jag verkligen gillar. Stavgång är jobbigt på ett skönt sätt. Och speciellt när man får starta i grupp. Tiden flyger i väg och vips är man uppe och har fått ett grymt bra pass med hög puls och fantastisk träning för både hjärta och benmuskler.
Jämför man med intervaller på rullskidor tycker jag att sådan intervaller är betydligt tuffare mentalt än sådana här. Inte minst i den här miljön.

Annars har jag faktiskt förstört dra ner lite på typiska backintervaller i sommar. Åtminstone långa och monotona i en jämn fart. Inte för att det inte är väldigt bra träning. Men eftersom det är en av de träningsformer jag redan känner mig rätt bekväm med är det kanske inte det jag kommer att kunna utveckla så mycket. Betydligt mer har jag att hämta på tempoväxlingar, styrkebitar och jobb i överfart, så därför försöker jag lägga in mer av det redan nu under sommaren. Men det är lättare sagt än gjort att förändra saker i träningen. Inte minst för att det är tryggt att fortsätta med ett upplägg som man vet fungerar hyfsat, jämfört att göra förändringar som kanske inte känns lika säkra.
Men för att utveckla behöver man i alla fall förändra vissa bitar, även om det mesta ändå blir rätt lika.

Men kul att vara här som sagt och träningen löper på.
Vi hörs mer under veckan som kommer!