Läger i Vålådalen

I går samlades vi i Östersund för ett första pass mot Vålådalen, på rulllskidor från Rödön till Mörsil 60km.
En veckas läger i Vålådalen väntar. En hel del löpning i fjällterräng, lite rullskidor på rullskidbanan och säkert några turer i Ullådalen och Edsåsdalen. Vålådalen är en av mina favoritträningsorter, både för träningsterrängen och atmosfärens skull. Det är fint och trivsamt här helt enkelt.

Efter en månad med träning på egen hand ser jag fram emot denna vecka. Landslagsdagarna betyder mycket. Nog för att det GÅR att träna lika bra hemma och på egen hand, men det är lätt att missa detaljer som KAN bli viktiga eller avgörande. Dem missar man inte nu.

Äldst i landslaget
Om någon inte lagt märke till det så är jag alltså äldst i landslaget i år. Inte bara äldst av damerna alltså, det har man ju varit förut. Men sedan Johan och Daniel inte längre är med, äldst i hela laget. Bland damerna blev jag (tillsammans med Sara och Britta, som liksom jag varit i laget någon period sedan dess) faktiskt äldst redan när Lina slutade 2011. Och redan flera år dessförinnan hade man faktiskt mer tillhört de äldre än de yngre. Växlingen från ung till gammal gick ganska snabbt eftersom damer som bara var ett par år äldre än oss nästan aldrig fanns. De var antingen betydligt äldre och slutade mellan 2006-2010, eller så var de några år yngre än oss (Som Ida, Sofia och Anna). Landslagsdamerna alltså. Sedan har väl damer alltid slutat lite tidigare än herrar. Damer som håller på några år efter 30 är få- överhuvudtaget, -dvs även med långlopp. 35 åringar är närmast en raritet. Så är det inte riktigt på herrsidan. 35 är inget unikt. Många är över 30, skapligt många 35 och en hel del även äldre.

Däremot inget problem i att vara just äldst. Tvärt om. Det är rätt kul. Att man gjort hela den här resan. Från yngst en gång till äldst nu. Det är väldigt intressant.
Eftersom jag gjort 2 uppehåll och missat 2 säsonger känns det inte evighetslänge på något sätt.
Nog för att det kanske var mer spännande att vara ung och se upp till de som var äldre. Men jag har kul och trivs nu med, kanske ännu mer. Vi är ett större damlag nu och det är roligare. Jag har mer erfarenhet. Det är skönt! Och kul.

Ha en fin avslutning på denna sommar så hörs vi snart igen!