I torsdags var jag nedbjuden till Stockholm för att medverka på Vasaloppets Sponsorträff som debattör runt temat Kvinnor och Långlopp. Först genom en kortare presentation utifrån mitt perspektiv som elitskidåkare och därefter i expertpanelen tillsammans med övriga inbjudna.
Syftet var att diskutera hur långloppen bör anpassa sig i framtiden för att öka intresset bland kvinnor, samt att förbättra förutsättningarna för kvinnor. Både utifrån motionärens och elitåkarens behov.
För det är ju faktiskt så att fler och fler kvinnor tränar i Sverige. Det som gynnade det kvinnliga deltagandet 1987 då tjejvasan startade igång kommer förmodligen inte gynna utveckligen i framtiden.
Tjejvasan fyller absolut sin funktion idag men jag tror själv inte att det bara är genom korta tjejlopp (som Tjejvasan, Tjejvättern, Tjejmilen m.fl) vi får fler kvinnor att lockas tävla. Istället tror jag att arrangörerna av de största motionsloppen måste våga driva en utveckling mot längre lopp för att på sikt få en större bredd bland kvinnor. De kvinnor som åker Tjejvasan idag är morgondagens deltagare i Öppet Spår och Vasaloppet.
I framtiden lägger kvinnor och män antagligen lika mycket tid på träning och är lika tävlingsbenägna.
För de flesta arrangörer är det därför bland kvinnor man kommer kunna locka ännu fler nya deltagare. Den största potentialen ligger i att rikta fler satsningar för kvinnor. Som att skapa kvinnliga förebilder och profiler som visar att kvinnor visst vill tävla och anta tuffa fysiska utmaningar. För jag tror att dom vill det. På sikt.
Jag tror att man måste våga prova nya inriktningar som längre lopp med likvärdigt tävlingsfokus som de längre loppen, samt att förändra reglerna så att kvinnor känner sig ännu mer hemma. Och att tävlingarna är sportsligt rättmätiga förstås. I framtiden blir könsindelningen kopplad till tävlingsdistans antagligen inte lika tydlig. Snarare blir den kopplad till träningsnivå oberoende av kön.
Idag är runt 15% av deltagarna i Vasaloppet kvinnor.
Kan det bli lika i framtiden? 50/50.
Kanske blir Vasaloppet två lopp. Ett för kvinnor och ett för män i framtiden.
Vad tror ni?
Jag pratat förstås inte om nästa år. Men om 10 år. 15år. 20 år.
Det beror förstås på vad vi gör åt det.
I fredags sändes avsnittet av Maratonpodden med Petra Månström som jag tidigare hintat om. Tillsammans med Katarina Woxnerud diskuterar vi träning under Graviditet. Jag utifrån mina erfarenheter och Katarina utifrån ett mer teoretiskt plan. Om ni vill kan ni lyssna via tex via ITunes, Libsyn eller följ länken här.
Livets första skidträning.
Wilda har varit med och kört serietävlingar på vintrarna men först i år är hon stor nog att vara med på den organiserade klubbträningen varje torsdag från och med nu. I minst gruppen födda 2008-2010.
I förmiddags hade vi upptakt med klubben.
I kväll åker jag upp till Östersund för att köra maxtest på bandet i morgon bitti. Det är hela 4 år sedan jag körde Vo2 Max test och test på band senast. Nästan lika länge sedan jag stod på ett rullskidband överhuvudtaget. Det kommer antagligen att kännas ovant, men jag hoppas att jag ska komma upp i mina maxvärden ändå. Annars blir det förstås lite bortkastat. Samtidigt blir det ju rätt intressant. Jag har exempelvis ganska dålig koll på mina tröskelvärden nuförtiden. Pulsen kan trots allt förändras lite på 4 år. Kanske är min tröskelpuls en annan mot då. Nog för att man känner sådant även utan att göra labbtest. Men det kan ändå vara bra att se labbets värden.
Lite nytt från craft.
Leave A Comment