I morse for jag upp till Östersund med bil för att flyga charter till Ruka, Kuusamo i norra Finland och årets första VC. En av de smidigare resorna tack vårt chartrade direktplan som går direkt till Kuusamo. I Östersund möttes vi tyvärr av tät dimma och efter att ha avvaktat några timmar på flygplatsen konstaterades att dimman inte skulle lätta tillräckligt de närmaste timmarna. Planet från Bromma styr därför till Sundsvall, dit vi nu är på väg i buss.
I bland blir det inte riktigt så smidigt som man tänkt sig alltså med ett antal timmars längre restid.
Men man får väl inte gnälla alltför mycket så länge det inte händer större saker. Såklart vill man alltid att resorna ska ta så lite energi som möjligt, men lika viktigt som själva restiden blir också hur man lär sig använda tiden som blir. Ibland blir man givetvis trött på att resor drar ut på tiden, men tricket är nog att inte tänka på när man skulle varit framme egentligen, utan på hur kravlöst det är att bara vara, att få extra tid att beta av lite jobb på och att det på sätt och vis är en lyx att ha så mycket tid att slå ihjäl helt plötsligt. Hittar man det rätta resmoodet kan resorna i bästa fal också göra en mer utvilad än man var före.
Att få in den här PÅ och AV känslan blir som alltid viktigare när man går in i tävlingssäsong.
PÅ-dagar =tävlingsdagar. Dagar då man är pigg, alert och oftast väldigt upp i varv.
AV-dagar, som brukar vara dagen efter tävlingsdagar eller resdagar. Dagar där man går ner i varv och släpper fram all trötthet som man byggt upp men tryckt bort. Timmar då man medvetet försöker vara lite trött för att på nytt orka med att bli så där laddad och tänd som man behöver vara för att prestera.
Mitt i veckan blir ett par dagar i mellanläge med träning, men ungefär som en cykel går det runt runt under vintern. Med större skiftningar mellan på och av, för att kunna vara så mentalt och fysiskt toppad som möjligt när det är dags att prestera.
På vintern känns det viktigare att lägga annat åt sidan för att få tillräckligt överskott.
Efter helgens tävlingar har jag lättat på träningen. Det kändes ganska tydligt att kroppen behövde få mer överskott och det hoppas jag att jag nu ska ha fått.
I Kuusamo har jag tävlat många gånger genom åren. Förutom att banorna är fina och förhållandena bra har man lärt sig att Kuusamo även är väldigt mörkt och ofta väldigt kallt. Nu slipper vi kylan i år, men blir det någon sol får man se det som bonus. Kuusamo är inte solskensstället, men jag har lärt mig att gilla det tillräckligt med åren. Spåren brukar vara fina och att åka världscup igen ska bli väldigt kul. Då kan man stå ut med lite mörker också och ändå tycka att det är bra.
Bild från lördagens tävling. Foto: Nisse Smtih
Leave A Comment