Vasaloppet 2019

Det var det!
Mitt träningsår är avklarat och vi kan summera säsongen men först om Vasaloppet 2019.

Efter en grymt rolig och bra helg i Mora med Tjejvasan och Saras topplacering så börjar veckan inte alls bra om man säger så. Sara känner redan på vägen hem från Mora att hon inte är pigg och på måndagen förstärks det med ordentlig feber och halsont. Hemskt för Sara som då inser att årets stora höjdpunkt är i stor fara.
Jag får sällan feber men jag får problem med magen och huvudvärk tisdag till torsdag tvingas helvila från träning denna veckan. Känner mig pigg nog att arbeta men sånt där är alltid svårt. Kanske hade tjänat på att ta det ännu lugnare och ha full fokus på tillfrisknande och Vasaloppet. För Sara verkar inte ens det att hjälpa och med hög feber och hosta så fattar hon beslutet på torsdagen att inte hänga med fredagsbussen upp till Sälen. Tyvärr ett självklart beslut men verkligen hemskt att vara med om och faktiskt tufft och störande för min del också. Att åka iväg utan Sara kändes tomt och märkligt.
Tillsammans med Christer, Mikael och Jan så är jag sedan 4 år med och styr upp Vasaloppsresan med Gnosjö FK. Vi är ett runt 45-vasaloppsdeltagare som är med på resan och det gör oss till en av landets största VL-klubbar. Roligt!
Vad gäller resan som går på rutin så vet man vad man får. Vi är fördelade i 7 småstugor och hos Tommy och Barbro där jag bor får vi den bästa servicen och uppladdningen.
En lugn fredag med nummerlappsuthämtning och besök i mässtältet. Häftigt att få plcka ut en nummerlapp med tresiffrigt nummer och utan knytsnören!
Och lika skönt att slippa lägga krut på vallatips och stök i mässtältet. Hade sedan några veckor bokat upp vallaservice vilket kändes riktigt skönt. Framförallt nu med tanke på att det var svårt att testa skidor innan då föret väntades slå om till loppet.
Fick agera lite vallahjälp till några klubbkamrater under fredagskvällen. Visst är det alltid lika underligt hur osäkra de mest rutinerade vasaloppsveteranerna är vad gäller vallaarbetet innan loppet. ”det blir kallare än vad pohlman säger”, ”Rode Multigrade är det ända som funkar”, ”vad är det det riller för något”…  Men det är bara roligt att kunna hjälpa till.
Klistrade på kardborre på nummerlappen för att kunna fästa slangen till vätskebältet på. Grymt smidigt!
På Lördagen blev det i vanlig ordning en runda till Mångsbodarna för lite skidtester och våffla. Då jag inte tränat på hela veckan kände jag att jag behövde väcka kroppen och la in 5 stycken intervaller a 4-3-2-1-0,5 minuter. Kändes okey.
En lugn eftermiddag med lite mer av vallaservice och kolhydratpåfyllning.
Stunden var kommen. Sovmorgon till klockan 0500 vilket kändes för lyxigt. Frukost, packa ihop det sista, fylla vätskebältet och det bar av mot Berga By.
Kom ner till startfållan 0620 vilket betydde att det var lite kö i 10 minuter innan jag la ut skidorna mitt i fältet bakom Enervits reklamvepa. Som tredje man i mitt spår bakom två seedade nummer. Stian Berg och Torleif Syrstad. Nu snackar vi fina förutsättningar för en grym start.
Gick en runda och laddade med en banan, en sväng om huset och skickade på väskan på lastbilen. När klockan var 0740 smög jag ner mot starten igen och ställde mig på skidorna. Önskade de närmaste konkurrenterna lycka till och klockan slog 8.

Pang på, även om jag hade väntat mig en ännu högre fart trots nysnön. Gick lugnt och fint upp i backen utan några incidenter runt mig. Fattade att jag var med okey även om det var en bra bit fram till täten och tv-skotern.
Trångt och trögt och det var bara att följa med i spåret. Redan uppe på toppen halvvägs till Smågan fick jag oväntat lite dricka av Lina. Tacksamt.
Vi gled på och tog oss igenom Smågan. Fram mot Mångsbodarna gick det fortsatt sakta men det kom ifatt fler och fler åkare bakifrån och det blev lite småstökigt med alla som villa fram och hitta bättre positioner.
Så här i efterhand så ångrar jag att inte jag gick på mer offensivt just här då det gick så sakta men samtidigt så blev man lurad att man var med bättre än vad man egentligen var. Då man har åkare som Pölsa, Dahl, Berdal, Holmberg, Jespersen med flera runt sig så kan det ju inte annat än att kännas rätt lugnt.
Flöt på genom Mångsbodarna och jag fick en slatt vätska av Andreas. Det var verkligen slatten av det Henrik inte hade fått i sig. Fräscht:)
Har aldrig varit piggare i Risbergsbackarna men i efterhand blev det påtagligt att man skulle tryckt på mer redan här. Gick in i Risbergskontrollen med JK Dahl i ryggen (han blev väl runt 12a i mål sedan) och runt placering 225.

Farten hade nu skruvats upp där fram och det sprack upp otäckt snabbt.
Jag var fortsatt pigg och stakade ikapp ett antal 5-mannaklungor och gick igenom Eversberg som 187a.
Fortsatte att plocka placeringar till Oxberg och det kändes faktiskt fortfarande ganska lugnt.
Även om det aldrig gått saktare i backarna utför Evertberg var det här nånstans som slangen till vätskan frös och samtidigt hade jag nu inte någon mer service att räkna med.
Lite småfrustrerande men bara att kämpa på. Höll bra fart förbi vägundergången och i slakmotan upp efter Vasslan. Körde på här i ensamt maner vidare upp i Lundbäcksbackarna. Vad först här jag för första gången vände mig om och kollade bak. Började känna mig en aningn sliten och klämde min andra gel.
Förbi Oxbergskontrollen och ner i kraftledninsgatan mot Gopshus. Plockade ytterligare någon placering men hade nu för första gången svårt att följa nån annan. Segt, vad händer?
Placeringsmässigt plockade jag ändå 5 stycken fram till Hökberg (167a) där jag klämde en till gel som de bjöd på och sportdryck. Kämpade mig uppför den lilla knatten efter kontrollen och tänkte att nu blir det skönt att vila lite utför men ack vad fel  man hade. Inget slöpp i backarna och det var bara att staka på.
Sista två milen var inte roliga och jag skriver inte mycket mer om dem men jag insåg här att topp 150 kommer att skita sig.
Vid 3 kilometer kvar står Edvin, min bästa service och supportman för dagen och jag slänger av midjebältet til honom. Känner mig något lättare, ser ingen framåt och inte heller någon bakåt. Stakar förbi nr65 J Srail vid bryggeriet och vid Moraparken gör jag Hive-Five med vår eminenta busschaufför Mikael, klubbkompisen PO och Henriks fru Lina. In på upploppet ensam och trycker till de sista stavtagen för att se bra ut i eventuell målgångs-tv. Fattar att jag är runt 170e plats i Mora.
Visma Ski Classics fångar mig på en bild som de presenterar på deras Facebboksida och den beskiver mycket väl mina känslor vid målgång.
Besviken.

Hade varit betydligt roligare att fått leverera ett bättre resultat och när man lite senare efter dusch och mat uppdaterar sig på lite resultat och ser att det är många av de som jag duellerat mot de senaste veckorna som presterar resultat kring placering 80-150 så känns det lite tufft men får försöka glädjas åt att man gjort sitt bästa VL och ett ordenligt PB med 53 placeringar bättre än 2018.
Få väl köra ett år till:)
Hur som helst så är det väldigt roligt att se ens kompisar leverera grymma resultat och en av de första jag kollar är Henrik, plats 40. Fantastiskt kul att få se honom lyckas leverera i Vasan och när det gäller som mest! En god vän som slitigt och kämpat med fullsatsning på Vasan i många år.
Simon plats 92, grymt! Och många fler.

Efter några dagars analys så kan jag konstatera att jag tyvärr inte hade dagen och det flyt som man kunnat drömma om.
Störningen i uppladdningen tidigare under veckan med både min och saras sjukdom kom grymt olägligt.
Hade dessutom min formtopp i början av februari med mina två bästa lopp för säsongen, Wadköping och Västgötaloppet. Bessemerloppet och Tranemo gick inte alls lika bra och på något sätt får jag försöka klura ut hur jag ska toppa till Vasan nästa gång.
Får ta med mig att försöka köra lite hårdare i ett tidigare skede för att komma med i bättre klungor och åka billigare. Körde för mycket ensam mellan Risberg och Mora. Orutinerat.
Tror att om jag hade vågat panga på lite mer kring Risberg-Eversberg, kommit med i bättre klungor och gå billigare så även om man blir trött på slutet så tappar man inte många minuter.
Höll mig med bra material men kan bli ännu bättre på vätska och energiförsörjning.

Måste tacka ett antal personer för värdefull hjälp och support och det är,
Edvin, Henrik, Daniel, Tommy&Barbro och Anton. Och såklart allra mest Sara som både stöttat och trott på mig. Grymt att få dela detta intresse med henne och vilken rolig vinter vi har haft med alla skidmil hit och dit. Fruktansvärt hårt att hon inte fick avsluta säsongen med denna helgen och Vasaloppet.

Som sagt så sett till säsongen som helthet så tar jag ett kliv framåt och det känns grymt inspirerande. Tror inte att jag har möjlighet att träna lite mycket det kommande året men som det känns just nu så hoppas jag man har med sig mycket gratis och jag vet vad jag ska fortsätta att slipa på!