Nu när världscupssäsongen tagit slut och det inte blev något Paralympics för mig denna gång så har jag försökt hitta andra tävlingar som fungerar bra att köra. Långloppens halva sträckor som damer och juniorer ofta kör har visat sig fungera bra och då Fredrika skulle köra Bessemerloppet i helgen för att seeda sig i Tjejvasan så valde jag att följa med dit för att få lite fler tävlingar innan den långa träningsperioden börjar inför nästa säsong.

Väl på plats så insåg vi ganska snabbt att jag inte hade en chans att ta mig de ca 200m till starten i rullstol. Det låg alldeles för mycket snö kvar och skidspåren korsade vägen upp till starten vilket försvårade det ytterligare. Efter att ha pratat med tävlingsansvariga på plats så gav de oss, utan problem, möjligheten att köra bilen in till starten och parkera bara ett 20-tal meter från starten. Vi fick riktigt bra service och hjälp av dem så det tackar jag innerligt för!

När loppet senare drog igång och jag skulle köra de ca 19km som banan sträckte sig så försökte jag hålla en ganska hög fart från starten men efter ca 400m så blev det lite löst i ena nedförsbacken och skidorna försvann under mig. Jag var sedan snabbt uppe igen och hade inte tappat speciellt mycket på det utan försökte hitta en lugn åkning och inte stressa. Det var många runt mig som gick väldigt ojämt märkte jag så jag försökte inte hänga på utan gå i min egen fart vilket lönade sig när det var 5km kvar. De flesta kroknade rejält då och jag tog ett antal placeringar. I slutet av loppet var det ett antal riktigt branta “saxbackar” relativt nära varandra. De var inte så långa men ganska branta så i tredje sista backen upp gick jag mig rejält stum och tappade tre placeringar in i mål. Jag var överraskande nöjd när jag kom in i mål att jag ändå lyckats hålla så många bakom mig och gått in som 9:a i en tävling för fullt funktionsdugliga, stående åkare.