Nu är jag påväg hem från Finland med massor av nya erfarenheter.
Vädret har fortsatt varit på gränsen till för kallt för att över huvud taget kunna träna och tävla i.
Det har varit ner mot -20°c och både mina luftvägar och min nervsmärta har påverkats en del negativt av det.
Trots det så har ändå Voukatti-tävlingarna varit mina bästa hittills resultatmässigt.

Medeldistans 7.5km
I tisdags så körde jag 7.5km. Jag försökte gå ut kontrollerat och öka farten något genom loppet.
Men redan när jag kom till första uppförsbacken så kände jag att något var fel.
Blodsockret hade sjunkit till 2,1 och jag började må ganska illa. Jag bestämde mig ändå för att bita ihop och köra så långt det räckte.
In på sista varvet så hade min syn nästan helt försvunnit på grund av blodsockret och allt kändes som en mörk dimma.
Jag ramlade ihop i målfållan och Johan (vår skidtestare) var snabbt framme med en kolhydrats-liquid.
Den är extremt lätt att få i sig och tas upp snabbt av kroppen så i detta fall så kändes det som att den räddade mig från att hamna i koma.
(Jag är sponsrad av Enervit så det kan låta som något som är taget från dem men just i dessa lägen så har jag inte hittat någon produkt som fungerar bättre så därför använder jag dem.)
Efter en stund när jag blivit piggare så såg jag att jag var 17:e man i mål.
Väldigt nöjd efter loppet att jag lyckades ta mig igenom det och ändå prestera trots de usla förutsättningarna.

Sprint
Igår, torsdag, var det sen dags för sprint.
Här hade de lagt en väldigt kort och snabb sprintbana vilket passade mig väldigt bra.
Precis som en annan IK Jarl:are, Emil Johansson, så gillar vi när det är kortare snabbare sprintbanor.
Jag gick ut bra från start men tappade lite tid i den branta första backen men i de snabbare partierna så tog jag istället en hel del tid på de övriga.
Det kändes som ett bra lopp i mål men arrangörerna hade lite problem med procentsatsen så vi var inte helt säkra på vilken placering jag hade.
efter ca 10 minuter så ropar speakern ut att jag var 10:a och därmed klar för semifinal. Alltså mitt livs hittills bästa lopp!
Mina gamla fischer-skidor gick fantastiskt bra i det kalla, lite fuktiga föret och den relativt raka banan som dagen bjöd på.
Väl i semifinalen så körde en av de andra killarna in i mig bakifrån så tappade ca 50 meter på de övriga och hade tyvärr ingen chans att jobba mig ikapp. Men det är charmen i korta sprinter att allt kan hända och allt går väldigt fort.

Inget PyeongChang
Jag fick också reda på att mina resultat tyvärr inte räcker till för att åka till Paralympics denna gång.
Så nu får jag njuta av den fina vintern hemma i Sverige istället.