Jag har senaste veckan varit magsjuk så hela veckan har mestadels gått åt till att ligga i sängen och vila. Nu börjar jag äntligen bli frisk igen men kroppen är inte riktigt pigg än så kommer bli fortsatt några dagar lugnt innan jag tar upp någon högintensiv träning igen. Eftersom jag inte har så mycket annat att berätta om den gångna veckan så tänkte jag istället prata om ett annat ämne som ligger mig nära.

Som många av er redan vet så har jag inte bara en neurologisk sjukdom utan också diabetes typ-1 sedan 1993.
Därför tänkte jag här berätta lite om mina utmaningar gällande att träna/tävla på elitnivå med diabetes typ-1.
Jag kommer inte gå igenom något större om diabetes typ-1 i sig så vill ni veta mer om det kan ni läsa här.

Med Diabetes typ-1 har man i regel ingen egen insulinproduktion alls (finns varianter där viss insulinproduktion kan finnas kvar). Detta gör att man måste reglera blodsockret med hjälp av insulinpump eller sprutor. Jag har valt att ha en insulinpump med kontinuerlig blodsockermätare för att kunna ligga så nära perfekt i blodsocker som möjligt och samtidigt ge mig en rimlig chans att konkurrera på världsnivå. Min nervsjukdom gör också att jag inte kan känna låga och höga blodsockervärden så utan den kontinuerliga mätningen så hade det varit väldigt problematiskt.

Att prestera med lågt blodsocker är i princip omöjligt då musklerna och hjärnan inte får tillräckligt med energi för att kunna fungera ordentligt. Tänkt dig själv hur det är att inte äta på några dagar och försöka springa 10km så fort du orkar. Det är ungefär så det känns och så min kropp fungerar när jag har lågt blodsocker och skall tävla. Detta är ibland lätta att åtgärda med något sött / mat men inte alltid. Vissa dagar kan det behövas stora mängder energi för att få upp blodsockret till acceptabla nivåer och vissa dagar krävs nästan inget. Detta trots relativt små mängder insulin i kroppen. Detta hände under medeldistansen i Finland där jag körde hela loppet med väldigt lågt blodsocker på grund av att jag inte lyckats få upp det med mat / socker innan. Jag minns nästan inte loppet efteråt och allt känns som i en svart bubbla.

Att försöka prestera med högt blodsocker istället är minst lika svårt men på ett litet annat sätt. Känslan är inte den samma utan här kan man känna sig ganska pigg men farten i kroppen finns inte. Detta har jag förstått beror mycket på att när man har högt blodsocker så kan kroppen nästan bara förbränna fett och inte kolhydrater. Detta gör att man blir väldigt mycket långsammare än om man ligger på en bra nivå. Samma sak som när jag ligger lågt så kan det vara väldigt svårt att få ner blodsockret när jag ligger högt. Stress och nervositet gör att kroppen får massa adrenalin och andra hormoner som höjer blodsockret väldigt mycket. Detta är svårt att parera med extra insulin och hamnar jag för högt så blir jag också lite mer insulinresistent vilket också gör det svårare att få ner blodsockret igen.

Så att tävla på världsnivå med diabetes typ-1 är inte alltid lätt men absolut ingen omöjlighet.
Det gäller bara att planera och tänka till lite mer än vad alla andra utan diabetes typ-1 behöver göra.