I fredags kom jag på att jag ville till fjällen en sista gång för säsongen iaf så packade volvon och drog iväg. Lustigt vilken panik man kan få när snön smälter och skidorna packas undan…
Tora skulle ändå åka hem från sitt säsongsjobb i söndags så det passade så himla bra att jag ”hämtade” henne. Hilda och Doris fick följa med och smaka fjälluft. Jag kom fram sent på Fredagkväll så hann inte ut nåt då men på lördag stod vi med utrustningen på oss rätt tidigt. En lång tur på fjället och med fikastopp i en fjällstuga som vi hade som mål. Det tog drygt tre timmar att ta sig dit och föret var fantastiskt bra! En strålande dag med stor sol på himlen dessutom som värmde på oss. Hilda sprang hela dagen i stort sett, förutom då vi stannade för att fika. Doris fick lifta i ryggan på hemvägen då det var lite nerförs. Hon var rätt så trött i sina småben då.
Det slog mig hur lugnt, stort och tyst det va! Milsvida snötäckta fjäll och tystnaden då vi stod stilla var magisk. Inte en person, skoter, bil så långt vi kunde se. Sammanfattningsvis så känns det som att man laddar batterierna lite extra utan all trafik, stoj och ”kaos” som är i städerna. Det finns inget brus, bara lugn.
I söndags körde Tora Hilda ett snabbpass, 3km, vi ville inte att hon skulle gå längre då hon sprungit så långt dagen innan. Men hon är snabb alltså….
Nu är vi hemma igen, jag tog med mig syrran hem så i veckan har vi och ska vi träna ihop igen, kul!
K
Leave A Comment