Redlineklipp
Har ett antal Madshus Redline kvar utan chip!
Klipppris på dessa 3999 kr
Först till kvarn……
Har ett antal Madshus Redline kvar utan chip!
Klipppris på dessa 3999 kr
Först till kvarn……
I går samlades vi i Östersund för ett första pass mot Vålådalen, på rulllskidor från Rödön till Mörsil 60km.
En veckas läger i Vålådalen väntar. En hel del löpning i fjällterräng, lite rullskidor på rullskidbanan och säkert några turer i Ullådalen och Edsåsdalen. Vålådalen är en av mina favoritträningsorter, både för träningsterrängen och atmosfärens skull. Det är fint och trivsamt här helt enkelt.
Efter en månad med träning på egen hand ser jag fram emot denna vecka. Landslagsdagarna betyder mycket. Nog för att det GÅR att träna lika bra hemma och på egen hand, men det är lätt att missa detaljer som KAN bli viktiga eller avgörande. Dem missar man inte nu.
Äldst i landslaget
Om någon inte lagt märke till det så är jag alltså äldst i landslaget i år. Inte bara äldst av damerna alltså, det har man ju varit förut. Men sedan Johan och Daniel inte längre är med, äldst i hela laget. Bland damerna blev jag (tillsammans med Sara och Britta, som liksom jag varit i laget någon period sedan dess) faktiskt äldst redan när Lina slutade 2011. Och redan flera år dessförinnan hade man faktiskt mer tillhört de äldre än de yngre. Växlingen från ung till gammal gick ganska snabbt eftersom damer som bara var ett par år äldre än oss nästan aldrig fanns. De var antingen betydligt äldre och slutade mellan 2006-2010, eller så var de några år yngre än oss (Som Ida, Sofia och Anna). Landslagsdamerna alltså. Sedan har väl damer alltid slutat lite tidigare än herrar. Damer som håller på några år efter 30 är få- överhuvudtaget, -dvs även med långlopp. 35 åringar är närmast en raritet. Så är det inte riktigt på herrsidan. 35 är inget unikt. Många är över 30, skapligt många 35 och en hel del även äldre.
Däremot inget problem i att vara just äldst. Tvärt om. Det är rätt kul. Att man gjort hela den här resan. Från yngst en gång till äldst nu. Det är väldigt intressant.
Eftersom jag gjort 2 uppehåll och missat 2 säsonger känns det inte evighetslänge på något sätt.
Nog för att det kanske var mer spännande att vara ung och se upp till de som var äldre. Men jag har kul och trivs nu med, kanske ännu mer. Vi är ett större damlag nu och det är roligare. Jag har mer erfarenhet. Det är skönt! Och kul.
Ha en fin avslutning på denna sommar så hörs vi snart igen!
Blev ett rullskidpass på skateskidorna idag.
Har testat lite hastigheter mellan alu stomme och carbon, känslan är att det rullar fortare med carbonestommen, har samma hjul på bägge, skall skifta och testa mer.
Kör med Atomic pjäxor som passa mina fötter bättre än Salomon då de har lite högre läst. Detta gäller alla av de dyrare pjäxorna.
Nyhet från Skigo hos oss, Skigo Fibreglass.
Känns och ser riktigt bra ut, vi kör en minikampanj med de första 10 paren för 1995 kr då får ni med en rullskidhandske också.
Kanske något för Alliansloppet?
Team Lager 157 väljer KV+
Svenska långloppsteamet Lager 157 inleder samarbete med KV+ som
stavsponsor inför nästa säsong.
Grönedals Sport är mycket nöjda med att kunna presentera ett samarbete med det svenska
långloppsteamet Lager 157, som hårdsatsar inför kommande säsong.
KV+ har riktiga topprodukter med intressanta innovationer, så vi är mycket nöjda med stavarna och
engagemanget från den svenska distributören Grönedals Sport säger teamets verksamhetsansvarige
Stefan Palm.
Helhetskänslan är det bästa, stavarna är kompletta, dom har ingen svag punkt, säger en av teamets
åkare Marcus Ottosson.
hejsan,
Sitter just nu i Italien och har äntligen ett vettigt wi-fi, 36 grader varmt och ingen vind som svalkar. Ska inte klaga för i skrivande stund är det här jag befinner mig :
Har varit i Italien i en veckas tid nu och njutit av god mat och gott vin. Dettahar dock varvats med en hel del längder i poolen samt simturer i vackra lago di Orta!
Igår bodde jag på ett väldigt avlägset hotell mitt uppe på ett berg ovanför san fruttouso om det nu stavas så. Vandringen dit tog ca 40 min och sedan ytterligare 20 min ner till stranden i väldigt brant och kuperad terräng, på hemvägen fick fru och barn ta den sköna båten med kall klass på medan jag tog den branta vandringen i 38graders värme upp till där vi kvällen innan parkerat bilen. Jag såg till att hålla rasktaktoch en jämn puls men pulsen låg stadigt på 170 hela timmen tillbaka till bilen. Så svettig som jag va när jag kom framtill bilen igen har nog faktiskt aldrig hänt:)
Den som har något tips på torra slemhinnor i halsen får gärna höra av sig, verkar vara acn som spökar till det men har haft förbaskat ont i halsen de senaste dagarna utan att må dåligt i övrigt.
Idag består träningen av ca 1km simning samt några styrkeövningar i gymmet när värmen lagt sig en aning
Ciao från Italien!
Vi kommer åka runt till fabriker och grossistlager och plocka ut vårt racingsortiment, ni kan boka er skida på
http://www.skistart.com/swe/sommar/langdskidor-forbokning.html
Nu kan ni även boka kanske vinterns största nyhet, Salomon S-lab carbon skate.
En skida som vi själva har haft någon månad i vintern som var och testat!
Den sticker ut och blev direkt en favorit hos kontraktsåkarna.
De fick ett par var och det var den skidan man använde under tävling resten av säsongen.
Den gillas även som ren stakskida, vi behöver veta om det är det ni vill ha skidan till i första hand ( och vilket före den skall optimeras mot) för att då plocka skidan lite annorlunda.
PS: Vi bjuder även på strukturering och hotbox i samband med förbokning.
Blev ett skatepass idag på kanske Sveriges bredaste, utan trafik, bana. Monztabanan i Älvdalen!
Staven kändes kanon! Styv och bra pendel. Stavisättningen blir superb med Staffandämpning!
Tydligen fler som gillar banan!
När jag inte har massage att tillgå har jag börjat använda en sådan här foamroller en del. Funkar bättre än jag trodde. Den kan ju inte ersätta vanlig massage, men verkligen komplettera. Åtminstone vissa muskelgrupper som framsida lår, vader, rumpa etc. Använder man hela kroppstyngden och har så ont i musklerna som man brukar ha den här tiden tar den ordentligt bra. Sen måste man ju ha lite tålamod. Ska man få bort alla spänningar får man ge väl den 15-20 minuter eller så.
När jag använde rullen häromdagen kommer Wilda in i rummet och undrar varför jag skriker.
Varför skriker du mamma?
För att det gör så ont i musklerna, svarar jag.
Men varför gör det så ont i musklerna? undrar hon.
För att jag har tränat så mycket.
Men varför tränar du så mycket då?
För att jag vill bli bättre.
Men varför vill du bli bättre? frågar hon.
För att det är roligt att förbättra sig.
Men varför är det roligt att bli bättre? fortsätter hon.
För att jag vill vinna, säger jag.
Och varför vill du vinna?
För att man känner sig nöjd då.
Men varför känner du dig nöjd då då?
För att jag känner mig bra.
Men varför då?
Och så fortsätter det tills det inte går att svara längre. Dessa varför-konversationer som har vi några gånger om dagen.
Hon är tyst en stund innan hon frågar:
Mamma, måste du träna mest av alla om du ska vinna?
Ja kanske, svara jag.
Men mamma du vann ju inte förra gången du tävlade. Det var ju jättelänge sedan du vann någon tävling. Jag kommer inte ens ihåg när du vann.
Jo men jag vann ju någon tävling i vintras i alla fall.
Jaha, suckar hon. Men jag kommer inte ihåg det.
Tycker du mamma ska träna mycket då?, undrar jag.
Ja om du vill vinna så, konstaterar hon.
Nya rullisar från Swenor. Åker just nu mest med 3or klassiskt och 2or skate, men ska försöka variera motståndet lite mer framöver.
I morse körde jag årets första Skierg test 3000m. Tycker den distansen är ganska lagom med hänsyn till det jag behöver förbättra. Kanske någon av er som har koll på hur mycket snabbare den nya modellen är mot den gamla?? Lite snabbare både känner jag och vet att den ska vara.
Nu hade jag 22 sek bättre tid mot bästa tiden på den gamla. 7sek/km. Frågan är om den är så mycket eller tom ännu mer snabb än den gamla.
På onsdag åker vi ner till Småland en vecka igen.
Den här veckan blir det åter mycket träning.
Hoppas ni har en skön sommar så hörs vi snart!
hej hej!
Måndag och en bra dag på jobbet, mycket att göra och en av de första riktigt varma dagarna. Jag försökte planera in hur jag skulle hinna med träningen så skorna fick följa med till konferensen.
Väl på plats nere i Höllviken och efter några timmar med jobb avslutade jag med lite bastu och bubbelpool men efter de simmade jag några längder och gjorde armhävningar och situps på land.
Tisdagmorgon och man va lagom seg efter gårdagens grillning men uppe med tuppen och ut på en löptur längs havet, resulterade i 4km i 3,5min tempo per km.
Riktigt skönt att komma upp och ut för att röra sig tidigt på morgonen nu när väder och vind tillåter! Jobba på hej och hå!
Börjar närma sig aug och loppet i Borås, måste bara ta tag i det och anmäla mig.
Vi hade ett väldigt bra läger i Torsby. Roligt att träna, roligt med laget och pass som varit givande. Inte minst i tunneln, eftersom tekniken behövt sig en rejäl genomgång. Både på grund av små fel som man lagt sig till med under våren, men också nya saker som behöver utvecklas och bli bättre. Det krävs underhåll bara för att hålla samma teknik, men såklart ännu mer för att utveckla den. Som jag nämnt tidigare är tekniken också något jag vill och har nytta av att lägga mer fokus på i år jämfört med vad jag kunnat de senaste åren.
Nyaste modellen från Alpina är de lättaste och kanske skönaste jag provat. Även om jag inte hunnit åka på dem tillräckligt för att kunna veta helt säkert.
Det är bra att hinna testa lite utrustning i tunneln också när man ändå är på snö.
Läger innebär hårdare träning men samtidigt mer semester vid sidan av när man inte har lika mycket annat att ta hand om runt omkring. En enormt lyx som naturligtvis gör återhämtningen bättre. Det är oerhört bekvämt att bara gå och sätta sig vid bordet och allt är klart, både med för och efterjobb. Då blir det även lättare att göra bättre pass.
Direkt efter lägret drog jag ner till Sunne för att köra rullskidloppet Inge Bråten Memorial. Tävlingen som snart blivit en sommartradition. Åtminstone har jag kört alla år som tävlingen genomförts, vilket är 4 st om jag minns rätt.(2011,12,14,15) Första året arrangerad av Inge Bråten själv och därefter som hans minneslopp. I år var det första gången tävlingen kördes som masstart och inte Sprint som förut. 12 varv på en 1 km slinga med fantastiskt mycket folk omkring. Riktigt roligt som vanligt. Varmt och härligt väder och trevlig stämning runt banan. Det är himla kul att tävla även på rullskidor och jag hade gärna åkt fler liknande lopp på sommaren (om det passat i övrigt). Andra rullskidtävlingar körs ju endera med lättare hjul eller som långa klassiska staklopp, vilket blir en annan tävlingsform, mindre lik skidåkning. Nu liknar det skidåkning ganska mkt, om inte annat för att det blir en väldigt bra masstartsträning och vana att åka tekniskt/taktiskt. Sedan tycker jag väl samtidigt, även om det är väldigt kul att tävla, att det är bra att det inte blir så många tävlingar under sommaren. Så särskilt många lopp blir det inte heller.
Nu var det första maxinsatsen för i år så lite chock blev väl för kroppen. Jag blev sexa i tävlingen, vilket var helt ok med hänsyn till bakgrund och uppladdning.
Anna Dyvik och jag krokade i varann innan upploppet och fick oss varsin skinskskrubb innan vi fick göra upp om 5e och 6e plats. Lite mera skråmor än vad det blir på snö, men stor skillnad att tävla på tröghjul eller vanliga tävlingshjul.
Efter den här veckan känner jag mig trots allt lugn. Att jag är på rätt bana igen och kan fokusera framåt. På så sätt har den här veckan betytt ganska mycket. Att jag kan koncentrera mig på den träning jag ska göra i sommar och inte den jag missat. Jag har en utgångspunkt och är motiverad att göra vad jag kan för att utvecklas vidare. Nog så viktigt men inte självklart. Den här starten på sommaren har påmint mig mycket både om vad jag vill och vad som verkligen krävs för att nå dit. Landslagslägren inspirerar inte desto mindre sedan jag blivit äldre utan snarare kanske mer. I alla fall som jag minns det.
Säkert för att utvecklingen gått framåt och insatsen har ökat. Det är definitivt fler som tränar mer och konkurrensen har hårdnat.
Idag vet man att om man hänger med bra i Sverige så hänger man med bra internationellt. Självförtroendet är bättre hos alla. Alla vet att det går att lyckas, mer än vad vi visste för 10-12 år sedan. Sådant betyder naturligtvis oerhört mycket.
I senaste numret av Vasalöparen som nyligen kom ut kan ni läsa fortsättningen på förra numrets artikel om varför så få damer åker långlopp, skrivna av mig och Stefan Ekman. I den här artikeln går vi till botten med om det är ”Damerna själva som inte vill åka långlopp” eller om det är långloppsteamen som inte är villiga att satsa på dem. Om det är damernas eget ansvar att skapa sig förutsättningar att satsa eller om det ligger hos arrangörer, Ski Classics eller teamen.
Ole Jörgen Wold som är ledare för långloppens hittills enda rena damteamet Ski Pro Am berättar bland annat om svårigheten att som damteam tas på allvar bland sponsorer och att damerna på grund av att deras mindre exponering får jobba mer med att bygga sina personliga varumärken.
Emil Weberg för LeaseplanGo anser att kvalitetsstämpeln på damklassen sjunker för att Justyna Kowalsczyk vinner Vasaloppet enklelt trots att det är något hon aldrig tränat på. (Kowalsczyk blev ändå 70e person i mål vilket var den bästa placering en dam någonsin fått, så det kan vi också fundera över synen på)
Det finns få team att komma in i om man som dam väljer att satsa på långlopp.
Herrar har lättare att se potentialen i att kunna satsa professionellt på långlopp.
Extremt få damer har likvärdiga ekonomiska och sportsliga förutsättningar från sina team som en mängd åkare i de stora herrteamen.
Visst är det färre damer som satsar på långlopp, men om konkurrensen och antalet utövare i damklassen ska växa behöver också fler ges möjligheten. I vilken ände ska man börja om man vill nå en förändring? Eller ska vi nöja oss med att konstatera att damklassen är lite mindre intressant, att färre satsar och att det alltid kommer vara så? Ungefär som den tradionella skidåkningen på 1960-talet.
Läs gärna vår artikel i Vasalöparen och återkom gärna för att fundera vidare på saken.
(Märk att detta alltså handlar om långlopp och inte traditionell skidåkning där vi har en annan verklighet och där intresset och status för damklassen förändrats radikalt de senaste 20 åren. Något som förhoppningvis kan bli verklighet i hela skidsporten.)
Vad tror ni?
godkväll gott folk!
Hoppas alla haft en trevlig helg, det har iaf jag haft. God mat, goda vänner och lite gott vin, kan inte bli bättre. Söndagkvällen avslutades med ett löppass på 5km i uppskattningsvis 5min tempo/km. Ett lagom pass att avsluta veckan på och skönt att få lite frisk luft, de närmaste veckorna består just nu annars i ett evigt snuveri tack vare gräspollen. Nackdelen är antihistamintabletterna man tar, att de gör så man blir så fruktansvärt trött!
Om man sen ska prata om något positivt så är det hur stark min mage börjar bli av stakträningen kombinerat med löpning. Jag tänkte att varför inte posta en bild och kalla den förebild så får vi se hur mycket vassare formen sedan är några dagar innan Vasan drar igång!:) några andra läsare som även ni känner hur extremt bra träningen på rullskidor/skidor är för bål/ländrygg?
Njut nu av sista minuterna på denna helg så tar vi nya tag imorgon måndag igen!!:)
Mvh Skåningen
Hej allihopa,
Ja nu har det gått någon vecka sedan jag skrev senast tyvärr. Ibland blir inte allting som man tänkt sig tyvärr, tiden räcker inte alltid till helt enkelt. Senaste veckorna har jag hunnit med att fota bröllop, byta jobb och dessutom gift mig själv så det har varit upp över öronen med förberedelser osv men nu har träningen återigen satt fart.
I måndags spelade vi sista fotbollsmatchen för vårsäsongen och för att kort sammanfatta våren så ligger vi precis ovanför kvalplats neråt i division 5. Trots en svag träningsperiod så kändes matchen helt okej och det var inte något större fel på konditionen.
Eftersom vi nu har sommaruppehåll med fotbollen så kommer all fokus att läggas på rullskidor och styrka den närmsta tiden. Igår onsdag spenderade jag därför tid på skryllegårdens gym och började lite lätt med att värma upp på löpbandet.
Jag övergick sedan till löpning 5min på 15km/h. Brukar göra på detta viset för att få igång kroppen ordentligt och bli riktigt varm i hela kroppen. Därefter körde jag styrka för armarna. Jag varvade med 18kg hantlar för biceps och dips på em bänk enbart med egen vikt. Efter 6set på varje gick jag sedan vidare för att köra den berömda stakmaskinen. Jag visste att det skulle bli tungt eftersom dels var det längesedan jag körde den men även eftersom jag kört biceps och triceps ganska koncentrerat precis innan.
Iaf så bestämde jag mig för att köra intervaller om 500m så många jag orkade på högsta motstånd och med en måltid på 2min/500m.
Well det kändes som vanligt lätt de första 250 men redan där kickade mjölksyra in och efter de gick varje stavtag bara långsammare och långsammare, rentav lite pinsamt:)
Så idag är det vilodag och imorgon fredag ska jag bege mig tillbaka och köra samma maskin igen.
1a500m gick på 1.58
2a500m gick på 2.11
3e500m gick på 2.09
Men efter de va jag helt färdig och fick ta och njuta av en varm dusch och lite bastu!:)
Over and out från skåningen!
Idag, första riktiga sommardagen, passade vi på att cykla från Berga by till Evertsberg.
Vi var fyra, Jennie, Jonas, Henrik och Carina, som tog Dalatrafikbussen från Älvdalen med våra fyra cyklar, som fick åka gratis.
Stort tack till den trevliga chauffören som såg till att vi kom fram till starten i Berga by. Han gav Dalatrafik ett stort plus i kanten.
Vi kom fram till en regntung startplats, så bara att hoppa på cykeln och försöka köra ifrån regnet.
För er som inte kört cykelvasan kan jag säga att det är en hel del uppför i början.
Jag halkade lite efter i uppförsbackarna, läs Carina, men kämpade på och såg de andra framför mig lite då och då. Det kom lite regn på vägen upp till Smågan, men inte mycket.
Väl framme i Smågan trodde jag att de andra skulle vänta på mig Smågan, men icke.
Så var bara att trampa vidare, nu hade molnet lättat lite så drog ifrån molnen iaf.
Satte fart på grusvägarna mot Mångsbodarna, men såg fortfarande inte till de andra.
Jag kom fram till kommungränsen mellan Malung/Sälen och Älvdalen, utan att ha sett skymten av de.
Då ringer mobilen det var Jonas som ringde undrade var jag var, om jag hade passerat Smågan, vilket jag gjort med ca 5km.
De stod nämligen i Smågan och väntade, de hade lyckats svänga mot vänster istället för att köra rakt fram till Smågan.
När de kom till mig så körde vi på bra fram till Mångsbodarna där vi pausa lite och åt lite så vi skulle orka en bit till.
Efter Mångsbodarna är det en rejäl utförskörning ner till Tennäng. Men när man kommit ner så är det bara att bita ihop och börja trampa upp till Risberg. Sista biten upp och fram till kontrollen i Risberg är det asfaltkörning, så man rullar lät en bit.
Från Risberg följer man grusvägen först åt fel håll innan man svängar av och kör lite runt för att komma ut på Tvåråbergsvägen. Det var en ganska jobbig bit av banan, mest grusväg tills man kom ut på Tvåråbergsvägen där det blev asfalt en bit. Från Tvårårbergsvägen fram till sjöarna är det rolig körning där man kan trycka på lite. Går även hyfsat att köra på upp till kontrollen på fina hyfsat breda stigar.
Vi kom fram till slut! Det blev en fin dag i spåret!
Senaste kommentarer