Övrigt

Galet att 3 veckor har gått sedan Vasaloppet och då också 3 hela veckor av mitt träningsår. Sedan många år räknar jag mitt träningsår mellan de tidpunkterna. Då mitt konditions- och idrottsutövande inte är särskilt gediget och jag först den senaste säsongen börjat föra statisktik genom min Suunti-klocka med fokus på Vasaloppet så känns det rätt att köra på det viset. VL är mitts stora mål för året och det som jag till största anledning bygger min träning för. Visst blir det en och annan träningstimma i löparskorna, på cykeln med polarna eller på gymmet men då handlar det mer om det sociala och att få lite varierad träning.
Mars månad har de senaste åren fluktuerat från att i princip inte ha tränat något till att förra året kunna köra massa njutbara pass på snö hemifrån husknuten ut över skogsbilvägar och mossar. Det var en makalöst bra marsmånad i Småland, snörik fram över påsk och massa njutbara skidtimmar på skaren i solen.
För två årsedan var det desto sämre med snö med då fick vi ta fram rullisarna för ett och annat träningspass redan i mars för på påskafton den 15 april 2017 gav vi oss upp till nordligaste sverige där Nordenskiöldsloppet väntade på oss. Första gången loppet gick hela banstäckningen, världens längsta skidtävling eller rättare sagt skidexpedition. 220 kilometer mellan Jokkmokk och Kvikkjokk. För övrigt äger det rum nu på Lördag för fjärde året i rad och jag kan verkligen rekommendera er att någon gång testa på det. Visst ska man ha lite flyt med väder och form men på något märkligt vis rattar man in i huvudet och kroppen att det är 22 mil som gäller och det var inte alls omänskligt långt. Det underlättade förstås att det var ett riktigt fett arrangermang med Red Bull som huvudsponsor.

Hur blir då årets marsmånad som snart kan summeras?
Ja som det ser ut så summerar vi två pass på snö. Ett för 14 dagar sedan och igår var jag och Sara till Hagatorpet, Tranemo för att skida lite. Sara var dit tidigare i veckan och då var det fortsatt gott om snö och hela 5 kilometer spårat. Men galet vad värmen och vinden nu hade tagit hårt. Kanske inte så konstigt.
Tanken var 2 timmar i solen och det blev i alla fall 1,5 och 2 mil.  Som ni ser på bilderna så var det inte direkt finskidorna och maraton vit men man tänker inte så mycket på det efter en stund i spåret.
Ett rätt gött sista pass för den här säsongen. Om det nu inte slår om fullständigt med snö och kyla i april men det hoppas vi ju inte. Vi var inte heller ensamma där och är man stor skidentusiast så kommer det säkert att gå åka ett tag till på snöfläckarna hos sveriges i särklass bästa konstsnöanläggning.

Fick också in de två obligatoriska maxstyrkepassen måndag och onsdag morgon samt ett skönt cirkelpass i #Leffeslada i Värnamo under Onsdagkvällen. 7 övningar i tabataformat 4×20/10s och ordentligt hög puls.

Dessutom bjöd leffe på en riktig ”Colting-måltid” bestående av ekologisk ryggbiff men en fräsch sallad och beasås.

Fick också under veckan in ett lättare löppass på 25 minuter ihop med syrrans hund Sally.

Ska ta tag bättre i löpningen framöver och se till att få in några längre pass på 1-1,5 timmar.
Skogsarbetet i Lördags räknar jag inte med i träningsdagboken och inte heller hjulbytet på bilen men det blev en stund i garaget efter det och lite arbete med sommarprepp av skidorna och genomgång av rullskidorna. En binding behövdes bytas och hjulen kontrollerades att de inte kärvat vilket de såklart inte hade. Bra kvalitet på Elpex!
Plockade också upp ett par nya Elpex 610 med motstånd 2 som ska få agera förstavalet denna säsong. Måste säga att jag gillar denna stomme och modell.

Bockar av vecka 12 och ser fram emot ännu en rätt go och behaglig vecka vad gäller träningen!

Godmorgon alla!

Då var Vasaloppet över, har ni återhämtat er? Då tänker jag mest psykisk. Jag förmodar att Vasaloppet inte riktigt blev vad ni tänkt er, det blev det verkligen inte för mig iallafall. När vi kom upp till sälen på lördagen så kändes allt bättre än jag hade vågat hoppats på. Vädret var betydligt bättre än vad prognosen hade visat,  solen sken och det var minus grader ute. Jag var verkligen taggad på att köra Vasaloppet!

Vi steg upp vid 04:00 kokade lite havregrynsgröt, kastade i oss maten. Därefter bytte vi om till skidkläderna och satte oss i bilen och åkte till starten. Vi märkte direkt när vi skulle hoppa in i bilen att det hade varit en varm natt med lite snöfall, eftersom det inte var någon frost på rutan. Väl i bilen mot starten så kom det snöblandat regn med inslag av regn. Men humöret var fortfarande på topp, jag ville ju så gärna åka snabbare än förra året. När vi kom till starten så ställde vi oss i kön till våra startgrupper, lämnade skidorna och återsamlades i bilen för att vila och äta mackor. Tiden gick som en elvisp, plötsligt var det dax att bege sig till skidorna, startskottet gick och köerna började röra på sig.

NEJ! redan i starten på dem första stavtagen kände jag att jag gled långsamt! Kändes som alla gled ifrån mig. Första backen tog som vanligt tid och det var som att gå i socker hela vägen upp. det ända jag tänkte på var att när jag når toppen av backen blir det bättre! MEN, när jag väl var uppe på toppen märkte jag att det inte blev bättre där, det kom inga spår, och snön var som socker. I 90 km kämpade jag och slet med andra åkare utan ett enda spår. Det var inte alls kul, jag insåg ganska tidigt att detta blir ingen bra tid. I alla nedförsbackar blev jag omåkt, mitt humör var verkligen inte på topp längre och det ända jag ville vara att ta mig till mål, jag struntade tiden.

Innan start

Vasaloppsspåret

Det var det!
Mitt träningsår är avklarat och vi kan summera säsongen men först om Vasaloppet 2019.

Efter en grymt rolig och bra helg i Mora med Tjejvasan och Saras topplacering så börjar veckan inte alls bra om man säger så. Sara känner redan på vägen hem från Mora att hon inte är pigg och på måndagen förstärks det med ordentlig feber och halsont. Hemskt för Sara som då inser att årets stora höjdpunkt är i stor fara.
Jag får sällan feber men jag får problem med magen och huvudvärk tisdag till torsdag tvingas helvila från träning denna veckan. Känner mig pigg nog att arbeta men sånt där är alltid svårt. Kanske hade tjänat på att ta det ännu lugnare och ha full fokus på tillfrisknande och Vasaloppet. För Sara verkar inte ens det att hjälpa och med hög feber och hosta så fattar hon beslutet på torsdagen att inte hänga med fredagsbussen upp till Sälen. Tyvärr ett självklart beslut men verkligen hemskt att vara med om och faktiskt tufft och störande för min del också. Att åka iväg utan Sara kändes tomt och märkligt.
Tillsammans med Christer, Mikael och Jan så är jag sedan 4 år med och styr upp Vasaloppsresan med Gnosjö FK. Vi är ett runt 45-vasaloppsdeltagare som är med på resan och det gör oss till en av landets största VL-klubbar. Roligt!
Vad gäller resan som går på rutin så vet man vad man får. Vi är fördelade i 7 småstugor och hos Tommy och Barbro där jag bor får vi den bästa servicen och uppladdningen.
En lugn fredag med nummerlappsuthämtning och besök i mässtältet. Häftigt att få plcka ut en nummerlapp med tresiffrigt nummer och utan knytsnören!
Och lika skönt att slippa lägga krut på vallatips och stök i mässtältet. Hade sedan några veckor bokat upp vallaservice vilket kändes riktigt skönt. Framförallt nu med tanke på att det var svårt att testa skidor innan då föret väntades slå om till loppet.
Fick agera lite vallahjälp till några klubbkamrater under fredagskvällen. Visst är det alltid lika underligt hur osäkra de mest rutinerade vasaloppsveteranerna är vad gäller vallaarbetet innan loppet. ”det blir kallare än vad pohlman säger”, ”Rode Multigrade är det ända som funkar”, ”vad är det det riller för något”…  Men det är bara roligt att kunna hjälpa till.
Klistrade på kardborre på nummerlappen för att kunna fästa slangen till vätskebältet på. Grymt smidigt!
På Lördagen blev det i vanlig ordning en runda till Mångsbodarna för lite skidtester och våffla. Då jag inte tränat på hela veckan kände jag att jag behövde väcka kroppen och la in 5 stycken intervaller a 4-3-2-1-0,5 minuter. Kändes okey.
En lugn eftermiddag med lite mer av vallaservice och kolhydratpåfyllning.
Stunden var kommen. Sovmorgon till klockan 0500 vilket kändes för lyxigt. Frukost, packa ihop det sista, fylla vätskebältet och det bar av mot Berga By.
Kom ner till startfållan 0620 vilket betydde att det var lite kö i 10 minuter innan jag la ut skidorna mitt i fältet bakom Enervits reklamvepa. Som tredje man i mitt spår bakom två seedade nummer. Stian Berg och Torleif Syrstad. Nu snackar vi fina förutsättningar för en grym start.
Gick en runda och laddade med en banan, en sväng om huset och skickade på väskan på lastbilen. När klockan var 0740 smög jag ner mot starten igen och ställde mig på skidorna. Önskade de närmaste konkurrenterna lycka till och klockan slog 8.

Pang på, även om jag hade väntat mig en ännu högre fart trots nysnön. Gick lugnt och fint upp i backen utan några incidenter runt mig. Fattade att jag var med okey även om det var en bra bit fram till täten och tv-skotern.
Trångt och trögt och det var bara att följa med i spåret. Redan uppe på toppen halvvägs till Smågan fick jag oväntat lite dricka av Lina. Tacksamt.
Vi gled på och tog oss igenom Smågan. Fram mot Mångsbodarna gick det fortsatt sakta men det kom ifatt fler och fler åkare bakifrån och det blev lite småstökigt med alla som villa fram och hitta bättre positioner.
Så här i efterhand så ångrar jag att inte jag gick på mer offensivt just här då det gick så sakta men samtidigt så blev man lurad att man var med bättre än vad man egentligen var. Då man har åkare som Pölsa, Dahl, Berdal, Holmberg, Jespersen med flera runt sig så kan det ju inte annat än att kännas rätt lugnt.
Flöt på genom Mångsbodarna och jag fick en slatt vätska av Andreas. Det var verkligen slatten av det Henrik inte hade fått i sig. Fräscht:)
Har aldrig varit piggare i Risbergsbackarna men i efterhand blev det påtagligt att man skulle tryckt på mer redan här. Gick in i Risbergskontrollen med JK Dahl i ryggen (han blev väl runt 12a i mål sedan) och runt placering 225.

Farten hade nu skruvats upp där fram och det sprack upp otäckt snabbt.
Jag var fortsatt pigg och stakade ikapp ett antal 5-mannaklungor och gick igenom Eversberg som 187a.
Fortsatte att plocka placeringar till Oxberg och det kändes faktiskt fortfarande ganska lugnt.
Även om det aldrig gått saktare i backarna utför Evertberg var det här nånstans som slangen till vätskan frös och samtidigt hade jag nu inte någon mer service att räkna med.
Lite småfrustrerande men bara att kämpa på. Höll bra fart förbi vägundergången och i slakmotan upp efter Vasslan. Körde på här i ensamt maner vidare upp i Lundbäcksbackarna. Vad först här jag för första gången vände mig om och kollade bak. Började känna mig en aningn sliten och klämde min andra gel.
Förbi Oxbergskontrollen och ner i kraftledninsgatan mot Gopshus. Plockade ytterligare någon placering men hade nu för första gången svårt att följa nån annan. Segt, vad händer?
Placeringsmässigt plockade jag ändå 5 stycken fram till Hökberg (167a) där jag klämde en till gel som de bjöd på och sportdryck. Kämpade mig uppför den lilla knatten efter kontrollen och tänkte att nu blir det skönt att vila lite utför men ack vad fel  man hade. Inget slöpp i backarna och det var bara att staka på.
Sista två milen var inte roliga och jag skriver inte mycket mer om dem men jag insåg här att topp 150 kommer att skita sig.
Vid 3 kilometer kvar står Edvin, min bästa service och supportman för dagen och jag slänger av midjebältet til honom. Känner mig något lättare, ser ingen framåt och inte heller någon bakåt. Stakar förbi nr65 J Srail vid bryggeriet och vid Moraparken gör jag Hive-Five med vår eminenta busschaufför Mikael, klubbkompisen PO och Henriks fru Lina. In på upploppet ensam och trycker till de sista stavtagen för att se bra ut i eventuell målgångs-tv. Fattar att jag är runt 170e plats i Mora.
Visma Ski Classics fångar mig på en bild som de presenterar på deras Facebboksida och den beskiver mycket väl mina känslor vid målgång.
Besviken.

Hade varit betydligt roligare att fått leverera ett bättre resultat och när man lite senare efter dusch och mat uppdaterar sig på lite resultat och ser att det är många av de som jag duellerat mot de senaste veckorna som presterar resultat kring placering 80-150 så känns det lite tufft men får försöka glädjas åt att man gjort sitt bästa VL och ett ordenligt PB med 53 placeringar bättre än 2018.
Få väl köra ett år till:)
Hur som helst så är det väldigt roligt att se ens kompisar leverera grymma resultat och en av de första jag kollar är Henrik, plats 40. Fantastiskt kul att få se honom lyckas leverera i Vasan och när det gäller som mest! En god vän som slitigt och kämpat med fullsatsning på Vasan i många år.
Simon plats 92, grymt! Och många fler.

Efter några dagars analys så kan jag konstatera att jag tyvärr inte hade dagen och det flyt som man kunnat drömma om.
Störningen i uppladdningen tidigare under veckan med både min och saras sjukdom kom grymt olägligt.
Hade dessutom min formtopp i början av februari med mina två bästa lopp för säsongen, Wadköping och Västgötaloppet. Bessemerloppet och Tranemo gick inte alls lika bra och på något sätt får jag försöka klura ut hur jag ska toppa till Vasan nästa gång.
Får ta med mig att försöka köra lite hårdare i ett tidigare skede för att komma med i bättre klungor och åka billigare. Körde för mycket ensam mellan Risberg och Mora. Orutinerat.
Tror att om jag hade vågat panga på lite mer kring Risberg-Eversberg, kommit med i bättre klungor och gå billigare så även om man blir trött på slutet så tappar man inte många minuter.
Höll mig med bra material men kan bli ännu bättre på vätska och energiförsörjning.

Måste tacka ett antal personer för värdefull hjälp och support och det är,
Edvin, Henrik, Daniel, Tommy&Barbro och Anton. Och såklart allra mest Sara som både stöttat och trott på mig. Grymt att få dela detta intresse med henne och vilken rolig vinter vi har haft med alla skidmil hit och dit. Fruktansvärt hårt att hon inte fick avsluta säsongen med denna helgen och Vasaloppet.

Som sagt så sett till säsongen som helthet så tar jag ett kliv framåt och det känns grymt inspirerande. Tror inte att jag har möjlighet att träna lite mycket det kommande året men som det känns just nu så hoppas jag man har med sig mycket gratis och jag vet vad jag ska fortsätta att slipa på!

Godkväll alla!

Nu är det mindre än en vecka kvar till Vasaloppet! Är ni taggade inför loppet? Känner ni att ni har tränat tillräckligt? Vad är en bra tid att åka på? Hur laddar ni sista dagarna? Hur gör ni med vallningen av skidorna? Vad ska ni ha för storlek på trugorna? Hur kommer vädret bli?

Detta är några av dem frågorna som jag ställer till mig själv nu den sista veckan innan loppet. Jag är laddad inför loppet, kommer bli grymt kul! Det är ju en riktig folkfest att åka loppet. Själv känner jag att jag absolut inte har tränat tillräckligt inför loppet. Men det har jag aldrig tidigare gjort heller så det blir som det blir. Jag har iaf som målsättning att åka snabbare än jag gjorde förra året. Uppladdningen kommer egentligen vara att jag tar det lite lugnare med träningen dem sista dagarna, och vilar en till två dagar innan loppet. När det gäller vallningen så kommer jag lämna in skidorna, litar inte på att jag löser ut den optimala vallningen för Vasaloppet, nu när vädret är såhär. Det jag inte har kommit fram till ännu är vilken storlek jag ska ha på mina trugor. Jag tänker att eftersom det är så varmt just nu kanske man ska sätta på en större truga. Eller tänker jag fel? Vädret har jag nästan helt lagt åt sidan, det kan jag göra eftersom vädret är något som jag aldrig kommer kunna påverka. Det ända jag kan göra är att gilla läget när det gäller vädret. Istället får jag lägga energi på det som jag kan påverka.

Från löpningen, fantastisk runda.

Ha det bra!

Hej hej!
Just hemkommen från ett pass i strålande sol och 8 grader varmt (tyvärr…) Jag och Kajsa åkte själva för pappa är inte kry idag. Vi åkte ett varv utan hund först och sen satt vi ihop pulkan som jag skulle använda till Izak. Syrran hjälpte mig att starta, det kan vara lite stökigt att starta pulka men Izak är såå duktig, oftast, väntar på signal innan han drar iväg.

Vi tränade på combined idag, dvs först ett varv med pulka och sen så snabbt som möjligt lämna pulkan och ta loss linan som sitter fast i selen, för att fortsätta ett varv utan pulkan. Det var vår förta träning att lämna pulkan så inte jättesmidigt…men Izak skötte det strålande!! Jag ska be mamma att filma nästa gång… Kajsa körde Astor först på lina och sen med honom lös ett varv. Astor är en lånehund som vi just börjat köra. Vi bygger kondis på honom då han inte är körd så mycket.

Odin och Lupo startade vi samtidigt och körde två varv på lina och sen ett varv lösa. De är långdistansare så de kan gå betydligt längre än Louie, Izak och Astor.
Vi fick en väldigt skön dag i solen men det känns mer som en aprildag än en dag i februari…

I måndags tränade vi fys på gymet, alltid bra att vara två, vi peppar varann och dessutom får vi ju sällskap av varann.
I tisdags var Kajsa med pappa på nydalas hundspår på kvällen och tränade, Kajsa åkte först med Louie och sen med Izak. Spåret är ca 9km. Pappa körde Odin och Lupo två varv i dubbelspann. De var pigga när de gick i ”mål” ett bra tecken!
I onsdags tränade jag och pappa på Nydala, vi hade 5st hundar med oss så för att vara lite effektiv (hade mkt plugg) så körde vi 2st dubbelspann. Vi körde lite kortare och snabbare med Odin&Astor och längre med Izak/Lupo, Louie fick gå själv i milspåret. Det känns verkligen som att hundarna är i riktigt fin form nu!!

5EEA822F-EF08-4462-A772-487EAFF6C6A7
Denna helg och nästa är det inga tävlingar, vi har valt att träna istället och det känns faktiskt bra då det varit lika varmt på tävlingen i Härnösand idag som det är här.
SM närmar sig…jag ska köra combined, stafett och pulka. Kajsa ska köra stafett och pulka, hon är för ung för combined. Nu ska vi fika lite semlor som mormor lämnade här tidigare idag, mums!

Nästa vecka får ni se filmen från 2a combineträningen, det blir kul…för er haha.

Ha dé /Tora

I söndags avslutade vi långloppscupen – Ski Start Challenge med Bessemerloppet i Högbo Bruk, Sandviken.
En liten lätt resa på närmare 60 mil via huvudstaden och jag och Sara checkade in på pensionatet vid midnatt natten mot Lördagen.
Högklassig frukost och vi gav oss ut för att reka lite spår och arena. Vilket ställe asså. Högbo med sitt gamla Bruk och industrihistoria och jag fick bevittna självaste Bessemer-aparaten. En i sin tid revolutionerande apparat som effektiviserade framställningen av stål och höjde kvaliten på produkten.

Vi förtärde gulaschsoppa och bröd i mängder på en liten trevlig restaurang i en av de små stugorna precis intill skidstadion och under eftermiddag gjorde vi ytterligare en tur på bruket och en sväng ner till Sandviken och inhandlade av kolhydrater och diesel. Då jag är i kontakt med företaget Sandvik, ett av sveriges ledande verkstadsföretag var det också intressant att se hur en stad kan vara präglad av ett dominerande företag. Det var S andvik i alla stadsdelar och man förstår hur viktigt ett företag kan vara för en bygd. I bilen på parkeringen skådade vi de avgörande slalomåken från Åre och kunde glädjas med Anna SL som tog ett imponerande silver.
Tillbaka på pensionatet och jag vallade upp ett par skidor var. Fischer Speedmax 902 på mig och 812 på Sara. Toko LF gul pulvrade med Swix HC8. Grö struktur på skidorna och rill 1,4 mm fram och något hårdare 3,0 mm baktill. Upp till bevis.
Drog ner på skidspåret för att testa och jämföra mot de ovallade skidorna och det var med marginal viss skillnad. Gott. Dock var det 7 grader varmt nu, relativt blöta spår och stora förändringar väntades då det skulle gå ner mot 5 minusgrader natten mot loppet. Svårt.
Pizza, lite tilltugg och en ganska soft kväll.
Söndag morgon, frukostbuffe på pensionatet där vi fick äran att dela bord med de två blivande segrarna i loppet och vi intog lite snack och pepptalk inför Vasaloppsveckan.
Mot skidstadion, uthämtande av nummerlapp, lite lätt uppvärmning, på med solglasögonen och startskottet gick.

Som alltid var jag nått så vansinnigt långsam i starten och trots bästa startposition var jag nog inte med bland de 50 bästa efter första 500 meterna. Plockade några placeringar och bland annat de tre snabbast damerna innan jag hade fritt en bra bit framåt. Störde mig på att jag in kom med den stora 15-mannaklungan med flera namnkunniga stakare för Stockholmstrakten. Gnetade på och kände mig ändå relativt starkt uppför men fick slita på platten och utför. Tyvärr var det väldigt mycket av just plattåkning och efter ett knappt varv så bildade jag och två man till en liten klunga där vi hjälptes åt att hålla farten. Blev förbisläppt innan de tuffare uppförsbackarna då de upplevde mig som stark just uppför men fick sedan kämpigt att hänga med på de lätta partierna. Ploacke någon ströåkare som hängt av från klungan farmför men med drygt ett halvt varv kvar så var det jag som fick släppa en 10-12 sekunder. Kämpade och slet och höll mig inom 15-25 sekunder från klungan vilket jag i efterhand är nöjd med. Fick slita järnet.
Kom in på placering 24 på tiden 2:25. Banans längd var 52 kilometer och därmed en mil längre än normalt. Är inte nöjd med atet vara 5-7 minuter efter åkare som jag helgen innan slog men får som sagt vara nöjd med ett grymt bra och hårt stakpass. Måste bli bättre på att sköta skidorna och vallningen. Svårt att utvärdera vad det var som inte stämde men troligtvis en kombiantion av för varmt slip, för mycket rill och för billig valla.

Sara kom in på en 6e placering och ännu en bit från vad hon ville. Bryter ihop och försöker ladda om inför Vasaloppsveckan.
Kan i alla fall konstatera att Sara knep en stabil andraplats och jag en sjätteplats i den svenska långloppscupen, Skistart Ski Challenge 2019. Rätt kul ändå! Troget slit lönar sig.
Nu släpper vi upp ytterligare och laddar och fokuserar på Tjejvasan. Nu på Lördag klockan 0900 går starten i Oxberg. Sara med startnummer 17 efter hennes grymma placering 2018 och jag önskar att vi får vara med om stordåd även i år. Blir vansinnigt tufft med vi ska åtminstone se till att sköta skidor och material bättre än någonsin!