Jimmy Rinblad

Ja jag är ju ingen expert på vallning, utrustning, temperaturer, snökvalitet eller skidåkning överhuvudtaget . Ja det här är ju första gången jag äger ett par riktiga skidor. När jag sist hade ett par skidor så hade de ”anknäbbar” som bindning. Och vallning, ja då kletade man på någon valla man hittade eller som en kompis råkade ha med sig till skolan just den dagen. Vilket resulterade i för mycket valla, över hela skidorna och i fel temperatur. Detta gjorde att man oftast hade ett tjockt lager med snö under skidorna, eller bakhalt som bara den. Ingen fin upplevelse med andra ord.

Men som sagt, idag har jag ett par bättre skidor. Fortfarande vallningsbara. Men, där har ju utvecklingen gått framåt sen jag var ung. Mycket bättre vallor i sig, vallningsfria skidor och tejpvalla.

Det sistnämnda är något jag kommer testa, hoppas jag. För i dagarna så fick jag i posten paket från just skistart, innehållande lite smått och gott jag beställt. Så nu sitter jag här med Tejpvalla, Vallaväck, Tjärvalla och den oumbärliga spårpinne för mittskåran under skidorna 😉
Och sen har jag såklart så jag kan ta bort gammal fästvalla från skidorna, men inte med någon specialutrustning, utan tänkte det borde gå lika bra med en bilskrapa!??

Så detta ska bli spännande att testa sig på. Den vallan som ligger på nu är så kallad ”tunnelvalla” eftersom jag lämnade in skidorna sist i Torsby Skidtunnel. Men eftersom jag nog inte kommer åka så mycket som jag hoppats i tunneln, utan kommer åka mer i vanliga spår. Så blir det denna varianten istället. Lättsamt, om det mot förmodan kommer snö att åka på här nere, och man snabbt vill komma ut i spåren. Eftersom tejpen skall hålla från någon plusgrad till minus 20 grader så ska den ju hålla i nästan alla väder. Och vad jag förstått, om det kommer nysnö, så är Tjärvallan bra att stryka på lite tunt.

Så vi får hålla tummarna att jag klarar av att få dit tejpen, och såklart få bort gammal valla. Och sist men absolut viktigast, så får det ju komma snö!! 😉

Kanske lite Off-Topic men men….har ju med min träning att göra på ett vis.

Har varit med på en utmaning, som mitt gym anordnat idag. Ett 3 timmar långt spinning-pass, utan paus och allt till förmån för Mustaschkampen!

Tycker det är en väldigt fin, och viktig sak att belysa. Ja alla former av cancer, och inte bara Prostatacancer.

I alla fall. Det var ett 3 timmars pass, blandat terräng – intervaller och bergsklättring. Absolut inget glidarpass, eller lugnt tempo utan det var fullt ös, nästan hela tiden. Givetvis med återhämtning och lite lugnare då och då.

Och första två timmarna var helt okej tyckte jag. Visst var det jobbigt emellanåt, men ändå så fanns krafterna kvar till att pressa sig det där lilla extra. Men, så sista timmen….ja då tror jag att jag skulle dö, eller i alla fall tvingas avbryta. Det var svårt att trycka på, flåset var helt enormt, benen värkte, krampade i vaderna och hade sån smärta under ”trampdynorna” under foten så jag trodde ett tag att det var öppna sår. Lyckligtvis så var det ”bara” blåsor!

Men det var bara att gå in i sin bubbla, och koppla på pannbenet.

Och ut på andra sidan kom jag….plus alla de andra som var med. Det var totalt 32 stycken som var med, och alla fullgjorde hela passet! Inte illa tycker jag!

De har haft detta förra året också, och då tror jag att den typ 15-17 stycken som var med, så all heder till de som ställde upp. Nog inte alla som skulle klara, eller ens tänka tanken….

Vid utträde/avslut så kunde man swisha valfritt belopp till Prostatacancerfonden, och för min del blev det 100 kr dit. Hade hoppats på mer, när jag startade en insamling via Cancerfonden, och på min blogg. Men totalt saknat intresse, så blev det 0 kr därifrån. Så, ja många bäckar små i alla fall.

Efteråt blev det lite återhämtning med smoothie, kaffe, banan och näringsdryck. Inte helt fel, för kroppen bara skakade ett tag efter.

Och, är lite svårt att se, men tröjan jag hade på mig var så dyngsur så det gick nästan att vrida ur svetten! Uha!

Men, nu är det gjort, och jag kommer gladeligen – eller ”gladeligen” – göra om det. Och tycker de på gymmet ska anordna liknande flera ggr per år. Riktiga långpass för att riktigt sätta prov på kroppen!

Häromkvällen var jag med på ett Löp-pass med gymmet jag går på.

De har ett pass där man kör löpintervaller på både asfalt, i skog på löpspår, flacka partier och backar. Lite varierat så.

Så det var första gången, och även om jag nu två dagar efter har sjuk träningsvärk, så kommer det inte vara sista.

Så det är nog bara boka in varje tisdagskväll framöver, innan eventuellt natt-jobb.

Men efteråt så visades sig något i min mätning Pulsklockan gjort. Jag hade legat på Maxpuls 188 slag/minut vilket var 105% av min registrerade Maxpuls. Så jag tänker nu är det nog dags att öka den några hack!

Men hur är det, om maxpulsen ökar, är det en indikation på att konditionen blir bättre?

Det har inte riktigt blivit som jag tänkt mig, med träningen den senaste tiden.

Meningen har ju varit efter att jag fått program och tips&trix av skidcoachen Erik, att jag skulle påbörja mer skidinriktad träning. Som till exempel på SkiErg (Stakmaskin), löptester 3000 m, skidgång och Älghufs etc.

När gymmet jag går på började renovera sina lokaler togs stakmaskinen ner för att de behövde måla väggar etc. Efter 3-4 månader hade de inte kommit upp ännu, och jag började få smått panik, eftersom jag verkligen gillar SkiErg-konceptet. Speciellt när man inte har så mycket snö att tillgå.

I alla fall…stakmaskinen fanns inte. Så tänkte jag skulle springa istället. Då hade jag överbelastat hälsenan, så jag ådragit mig hälsenetendinos. Jaha, bara att ta det lilla lugna med löpning och alltför hög belastning av hälsenan. Så ingen jogging, löpning eller älghufs.

Nåja…tänkte jag då skulle stavgång och spinning etc. Samt cykla utomhus så jag köpte mig en ny cykel. Kom på jobbet förra veckan, och PANG! small det till och jag åkte på ryggskott!

Verkar vara otursförföljd tänkte jag. Men så efter fyra-fem dagars vila och ganska starka smärtstillande i kombination med  muskelavslappnande och antiinflammatoriska läkemedel, så kom jag mig tillbaka och det började kännas bättre. Jag kunde röra mig i alla fall. Så efter att de andra dagarna tagit små promenader, tog jag mig ut på en längre sträcka. Och det gick fint.

Nästa steg blev att ta ett långpass på cykeln. Försökte ta det lite lugnt, och hade bestämt mig för att avblåsa om jag kände det blev för mycket smärta. Men det gick bra! Så totalt blev det 4,7 mil på bra precis 3 timmar.

Inte illa tycker jag, dels med tanke på skadeläget innan, första långpasset på cykel och att jag var lite osäker i början på själva rutten.

Och ni innan helgen så fick jag ÄNTLIGEN känna på SkiErg’en igen! De har efter mycket om och men fått upp maskinen, och gymmet är snart helt nyrenoverat. Ska bli så underbart när allt är i ordning och på plats igen!

Nu drar det ihop sig och blir mer och mer fokus på min träning. Men fortfarande svårt att få tiden att räcka till. Man jobbar heltid och ska försöka hinna med träning och andra göromål. Inte det lättaste alla gånger.

Men nu ska jag börja jobba natt, vilket jag själv tycker är bättre. Dels har jag ända fram till 21.00 innan mitt pass börjar, till att träna. Är mer en nattmänniska ändå. Sen så kommer jag vara flerdagar-ledigt som ger mig mer tid till att fokusera på träningen.

Och nu denna vecka kommer jag starta upp med min PT Maria, på Hälsokompaniet där jag tränar. Kommer nog vara mycket tester för att se vart jag ligger, vilken grund jag står på. Sen blir det utifrån detta och mina mål som jag kommer sätta in, med Pt hjälp, allt jag har för att ta mig till mål!

Och nästa vecka kommer jag även få nyttan och hjälpen av en coach, Vasaloppscoachen Erik Wickström. Han ska hjälpa mig med att sätta ihop lite träningsprogram och tips på träning mer riktad mot skidåkning och teknik. De delarna som min PT inte känner sig helt hemma och då blir det ju perfekt upplägg detta!

Ser verkligen fram emot detta, och hoppas på att det kommer ge mig mycket positivt och erfarenheter att dra nytta av mot Vasaloppet. Jag hoppas bara att jag har kraften, orken och disciplinen nog till att ro iland detta. just nu känner jag mig otroligt peppad, men mer och mer kommer tankarna:

”-Vad Tusan! har jag gett mig in i!??”

Så nu var man tillbaka till verkligheten.

Har haft lite tufft med personliga tråkigheter under och efter semestern, så har inte skrivit här på länge. Men nu kommer det bli annat av.

Har bytt gym, till Hälsokompaniet i Arvika, skaffat polar Pulsklocka och band, riktigt kommit igång med träningen, både styrka intervaller och uthållighetsträning. På måndag ska jag ha konsultation med en PT och se om jag kan få till lite mer effektiv och spetsad träning.

Imorgon kommer jag åka till min husvagn, för att träna och köra lite backintervaller och skogsjogging, samt även testa på Skidtunneln i Torsby för första gången. Skidorna är packade och planeringen klar…

I måndags var jag på gymmet och tränade. Jag bestämde mig för att jag skulle köra lite intervaller på löpbandet. Jag började lugnt med att gå, för att värma upp, i cirka 5-6 minuter. Sen började jag träningen.

Totalt blev det nog att jag körde 6 ggr 4 minuter i 12 km/h som hastighet. Inte så allra värst ändå.

Men det var nog tydligen tillräckligt för att överanstränga sig.
Fick väldans ont i hälsenan efter detta, och det har hållit i sig i flera dagar nu.

Så det har inte blivit någon mer träning denna veckan….inte på gymmet i alla fall.

Tänkte att det är nog Hälseneinflammation jag åkt på så jag började knapra lite värktabletter med antiinflammatoriska egenskaper, och smörjde med Voltaren Gel. Men det hjälpte inte så mycket…så började läsa lite på nätet om detta.

Och det visade sig att det är en väldigt vanlig åkomma när man t.ex. springer eller tränar för hårt, och överbelastar hälsenan. Men, det är egentligen inte fråga om en inflammation egentligen, eftersom det påvisats att just antiinflammatoriska preparat inte gett någon verkan.

Så jag fick med mig lite tips på enkla övningar jag kunde göra hemma, typ av stretch-övningar där man sträcker och tänjer ut senan, kombinerat med lite massage.

Så här idag, börjar det kännas en aningen bättre, men är inte klar för att träna mer löpning eller så än på ett par dagar i alla fall. Så jag får helt enkelt köra lite annat i min lugna hemmavrå. Tur man kan träna armar, axlar, ben, mage och rygg med inget annat än sin egen kropp som verktyg! =)

Sitter i min egna lilla värld och funderar över hur framtiden ska se ut…..

Jag menar träningsmässigt….Hur ska jag hinna med allt jag vill åstadkomma? Hur ska jag få tid till att göra det jag vill göra?

Jag jobbar ändå 100% på mitt arbete….hur finner jag tid till att träna så mycket som jag vill framöver? Det är den stora frågan….och jag kommer inte fram till något egentligt svar….bara detta….

• När jag har en HEL-ledig dag ska jag in på gymmet och träna, eller ut i spåren och springa.
• Förmiddagar innan jobbet ska jag försöka antingen träna hemma, eller ut och springa en vända.
• Eftermiddagar efter jobbet, ska jag in till gymmet eller ut och springa i motionsspåren.
• Innan jag lägger mig på kvällen kan jag hinna med magövningar för att stärka bål-muskulaturen, mixat med lite armhävningar.
• När jag har TVÅ-dagar ledigt och mer ska jag försöka hinna mig upp till Husvagnen och köra minst, MINST ett pass i skidtunneln, och resterande ut i skogen och köra löpträning.

sen under min semester har jag ju alla möjligheter att kunna träna, åka skidor i skidtunneln och springa och träna ute i skogen. Kommer kanske gå ändå? Kanske finns det tid över till detta?

Och….det är viktigt att också hitta tid till att återhämta sig och vila….men DET tror jag inte blir det svåra =)